Snart där…

årstaviken

Det blev en andra runda på andra dagen i alla fall. En andra runda runt Årstaviken. Det gick faktiskt en aningen snabbare än igår dessutom. Känns bra.

Knät verkar fortfarande hålla. OK att jag bara sprang åtta kilometer i går och idag, men ändå. Det är klart att det känns att det är lite ansträngt, men det ska det väl göra med tanke på hur lite jag har tränat det och tränat över huvudtaget i höst.

Börjar kännas som att man är på väg tillbaka nu. Även om jag fortfarande får känslan att vända tillbaka redan efter ett par kilometer. Men det kommer ju att ändra sig, bara jag får fortsätta vara igång.

Det ska bli skönt och lite välbehövligt att vila från löpningen ett par dagar nu. Inte förrän tidigast på lördag blir det en tur till. Men har jag riktigt tur så blir det lite skidor i morgon.

Vinterlöpning

Årets första vinterlöpning! Lyckades i alla fall komma ut igår och springa runt Årstaviken igår. Kändes riktigt bra. Få ut all den där julmaten och all den där julspriten. Snart kan man försöka få ut nyårsspriten!fantatara-vinter

Hela understället på, ett lager två och så vindjackan. Funkade skitbra. Däremot skulle det ju ha suttit finfint med ett par IceBugs, det var mer än lovligt halt på sina ställen. Märkligt nog så var det skogs/promenad-stråket som var sandat, inte cykelbanorna… Inte undra på att folk halkar och bryter saker hela tiden.

Knät känns också bra efter turen igår. Lite förvånande, men kul. Så pass kul att jag ska testa att dra en repa idag också. Samma sträcka. Dels är det en bra sträcka – lagom lång för en lunchlöpning och dessutom lite kuperad. Dels är det den enda jag känner till i Stockholmstrakten, där jag faktiskt hittar. Ska jag bege mig ut på andra vägar i området, ja då är jag skruvad…

Då är jag ju dessutom lite närmare veckans mål, nämligen att få till tre löppass denna vecka. Skulle jag fixa att åka lite skidor på lördag/söndag så blir det en rolig bonus!

Idag blir det nog löpning med halsduk. Lite kyligare idag. Önska mig lycka till!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

De e mycket nu…

Det råder lite brist på motivation just nu. Dels på bloggen där det är jobbigt som tusan att hitta något att skriva om. Och det är ju kanske för det andra “dels”… Träningen går inte så smutt som jag skulle önska.

Men va tusan, det är inte helt lätt att få tiden att räcka till dessa dagar. Det är julklappsutdelningar, middagsbjudningar, jobb -  både hemma och på jobbet. Så när ska man träna?

Tänkte råda lite bot på det imorgon. Idag går det inte. Ska hämta upp middagsgäster när jag åker hem från jobbet. Så i morgon, när det ska bli iskyla. Då drar Pepe ut och springer runt Årstaviken. Finns ju ändå inget att göra på jobbet… Då finns det förhoppningsvis något att rapportera om!!

Det kan ju kanske vara läge att lägga ut ett “veckans mål” igen. Bara för att jag ska ha något att jobba emot. Så… veckans mål blir… minst tre träningspass (löpning) denna vecka!!

Under tiden, här bjuds det på lite bra träningsmusik:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Den bittra vardagen

Hemma igen efter några dagar i Sälen, eller Tandådalen egentligen. Och förkyld IGEN!! Den här jävla hösten/vintern har varit helt jävla hopplös! Det är ju inte utan att man börjar misströsta lite grann faktiskt.

tando Men i alla fall, det var riktigt skönt att komma iväg några dagar. Till snö och kyla. Även om det visade sig att man hade kunnat få det här hemma ändå… Det blev lite längdträning. Inte så mycket som jag ville, men det var skönt att komma ut. Drygt en mil. Men det började fucka upp sig i armbågen. Och det gjorde ont! Kunde inte faktiskt inte använda högerarmen efter ett tag. Vete tusan vad det var.

Och så kommer man hem och är dyngförkyld igen! Blev väl mera mottaglig efter att jag (efter mycket om och men) tog den där jäkla flunsa-sprutan. Hade ju inte tänkt det från början. Men så chickade jag ur och tog den i alla fall. Dumt nog.

Det har varit så mycket motgångar i höst, eller egentligen sedan januari tidigare i år, då knät gick åt helvete. Har inte riktigt kommit igång efter det. Och så fort som jag känner att jag börjar komma igång, ja då smäller det på något annat sätt. Alltid är det något. Så det är inte utan att jag börjar nästan känna för att ge upp. Bara sätta mig och börja röka och dricka massor av bira… No worries lixom.

Men det ligger inte för mig. Det SKA gå! Och jag är ju anmäld för tredje året i rad till det förbannande Stockholm marathon! Nån gång borde jag ju springa oxå… Kan man tycka. Så det blir till att vänta ut den senaste av förkylningar och börja om från början. Igen.

Men det är ju kul att käre bror har kommit igång igen. Både med träning och skriva i bloggen. Kan han så kan jag. Nu jävlar tar vi dom!

Däremot. Jag gör det officiellt nu. DET BLIR INGET GÖTEBORG I SOMMAR! Det är bara att inse, det funkar inte nu. Finns inte på kartan att jag ska hinna komma i form för en sån här stor sak. Men vilken 40-års present det kommer att bli! 2011 är året då det smäller!

Blandad kompott idag, både negativt och positivt så att säga. Jag har inte gett upp, det känns tungt, men det kan bara bli bättre!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Hej mitt vinterland..

Lagom tills man tänkte snurra på sig dojorna så kommer vintern på besök. Jag tycker att det är helt underbart med detta vinterlandskap man nu får stå ut med. Det blåser vilket gör att man snön i ansiktet hur man än bär sig åt men det gör mig inte ett dugg..det är vitt och fint ute. Åtmintonde just nu. Inom en vecka kommer med största sannolikhet det mesta ha hunnit slaska till sig och blivit skitigt och dant, som det har för vana att bli här i Stockholm.

Får ännu större lust att ge mig ut och springa en sån här härlig vinterkväll när  snön absorberar bort en hel del ljud och skänker lite mer ljus runt omkring en. Kan bli av imorgon.

För övrigt så är brorsan i sälen denna vecka (inte alls avundsjuk men jag missunnar dig ingenting). En kortvecka måndag till torsdag för nästan inga pengar alls för att få åka lite både på längden och bredden. Han kan få berätta själv när han kommit hem tycker jag.

Tills nästa gång, allt gott!

//Broder C

He’s Back!

Halloj!!

Jag gör ett återbesök, med viss förhoppning om att kunna hålla mig kvar.

Stora anledningen till min frånvaro har varit en liten muskelbristning i yttre breda lårmuskelfästet (ish) som gett mig stora besvär och således uppehåll från allt vad träning och fysisk aktivitet innebär, vilket i sin tur påverkat min motivation att delge mina tankar kring träning och det, som det känns nu, väldigt högt uppsatta målet att tillryggalägga Sthlm-Gtb på en vecka.

Under tiden som jag varit borta har jag ändock lagt ner en hel del pengar($) på detta kring löpning/träning/hälsa. Jag har

1. (som jag nämt tidigare) anmält och betalt träning med Team Stockholm marathon som jag inte kunnat deltaga i pga skada som uppstått under de sista 8 km av Lidingöloppet.

2. Kommit i kontakt med en idrottsläkare för att få ett utlåtande kring mitt knä

2. Så sent som i måndags (därav mitt återinträdande på Bakomgotet) genomfört ett puls/mjölksyre test på LactLab i Danderyd.

Rent ekonomiskt så har det kostat lite för mycket pengar men som ochandrasidan inte känns helt bortkastat. Team stockholm marathon var i grunden en väldigt bra idé för mig som jag hade fullföljt om jag kunnat. Jag hoppas kunna hoppa programmet någonstans januari februari.

Att träffa en läkare och få ett ordentligt utlåtande kostade en slant för att få ordinationen vila knäna men fortsätt träna sånt som inte belastar (vilket jag naturligtvis gjort …) men kändes ändå väldigt vettigt att få veta att det inte krävs något större ingrepp och väntetid för att rätta till problemet.

LactLab innebar löpning på löpband i 5 olika hastigheter (väldigt långsamt till väldigt fort) och egentligen lite tidigt att göra detta utan någon som helst vetskap om vart jag ligger i läkeprocessen. Något dumdristigt men den som vågar vinner(?)

LactLab HB – Performance analysis:

Vi börjad med att ta blodprov för mjölsyre nivå samt vilopuls, som blev väldigt hög pga lite stress innan vi kom igång. för att sedan springa på löp band i 8, 10, 12, 14, 16km/h fyra minter på varje och sedan 18km/h i två minuter. Där tog jag slut när det återstod ca 17 sek. Vi mätte puls samt tog plodprov efter varje hastighet. Min peak är någontans runt 14 km i timmen på löpbandet efter det så sticker min mjöljsyra i höjden och kroppen min får svårt att bryta ner den. Jag ska väl berätta att det var en polare som släpade med mig på detta och jag vet inte riktigt vad jag vinner på att veta allt om mina mjölksyre nivåer. Har däremot fått ett väldigt exakt uträknade pulszoner för långdistans, tempo samt intervall träning. Min plan är att göra detta test om ett drygt halvår, dock helst innan maran, för att se vart jag ligger då när jag faktiskt tränat lite. Vi skall ha i åtanke att jag inte gjort någonting åt min fysik sedan slutet på september och det påvisar även testet om man tittar på mina kurvor.

LactLab Testet

Efter detta så vet jag att jag sakta men säkert kan ge mig in i leken igen. Men med en långsiktig, försiktig plan för att komma upp i distans och fart. Det känns tryggt!

Kommer alltså inte att deltaga i söndagens träning på Södra djurgåden 14km. Jag får peppa på min flickvän istället och se till att hon kommer i form.. för maran förstås ;)

Ja må inte skriva ofta men nu blev det mycket på en gång.

Håll igång!

Förhoppningsvis lär jag mig lägga upp pdf-filen av testet för allas läsning.

Ingen rök utan eld

Det tar sig som mordbrännaren sa… Har varit lite orolig för att tiden att träna inte ska räcka till, framför allt under vardagarna. Vi kan köra en klassiker från Lorry… “Det är mycket nu!”

Dels är det ju snart jul. Det ska fixas med presenter och pyntning hit och dit. Dessutom har vi en liten fest på lördag, och nästa lördag. För att inte tala om vecka 51! Då är vi inte hemma alls, utan i Sälen för lite skidåkning. Vilket ska bli riktigt roligt i och för sig.

Men i alla fall, så i går tog jag med mig träningskläder och sprang Årstaviken runt på lunchen. Rätt skönt att ta en lunchrusning måste jag säga. Man känner sig piggare och fräschare resten av dagen faktiskt. Än så länge är det väl för tidigt att säga att jag har kommit tillbaka in i rytmen, men en bra bit på väg är jag i alla fall!

Så jag ljög lite…

Det blev ingen löpning idag. Förutom det faktum att det är taskigt väder, vilket faktiskt inte är till någon fördel, så är det svårt att få tiden att räcka till alla dagar.

Carina är sjuk. Någon måste ju fixa hushållet.

Men det är fortfarande dagar kvar denna vecka. Dagar som faktiskt kan ta mig till mitt ”Veckans mål”….

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Målet för veckan

Ska försöka göra slag i saken och lära som jag lever. Med andra ord, ska försöka sätta upp lite kortsiktiga mål. Efter mitt nyliga uppehåll så tänkte jag att det kan vara en bra idé för att hålla ångan uppe.

Målet för denna vecka blir… Ja med tanke på att jag bara sprungit fem kilomenter de senaste tre veckorna så mjukstartar jag lite. Jag tänkte att jag idag ska ut och springa. Ungefär 7,5 km ungefär. Det skulle ju betyda att jag är upp i 12,5 km sammanlagt. Och om jag sedan lyckas med bedriften att ta mig ut i helgen också, då skulle man ju kunna tänka sig att jag lyckas med 10 km. Inget långpass. Inte än. En snabb huvudräkning ger att det borde bli 22,5 km.

Så målet denna vecka (vecka 48) blir att springa minst 20 km.

Inte omöjligt va?

Nu kör vi!

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Loser? The only one is the fellow in the corner!

Tre veckor. Tre veckor denna gång, av ofrivillg vila. Det känns ganska motigt att hela tiden få börja om. Kanske inte frånloser början, men en hel del steg tillbaka. Delvis självförvållat, delvis påtvingat av förkylning. Eller kanske var det den beryktade baconfebern?

Oavsett var det var så blev jag däckad en hel vecka. Veckan innan ville inte knät vara med och lira. Förra veckan var egentligen bara sviter av förkylningen. Kanske hade det varit bättre om jag inte hade fallit ner i samma gamla vanliga träsk. Samma träsk som jag alltid trillar ner i när jag blir borta för länge från löpningen. Nämligen förfallet. Då uteblir all träning. Tar en öl eller tre för mycket. Blir småsur och allmänt nere liksom.

Tre veckor. Tre veckor av att känna formen försvinna. Nästan se magen bli lite större av all icke-motion och för mycket mat. Stressmagen reagera mer och starkare varje dag.

But, by God! Det mörka hotet. De mörka stunderna är nu över för denna gång! Äntligen var jag ute och tog mina första stapplande löpsteg på tre veckor!! Om ni visste vad det kändes bra! Kunde riktigt känna hur orosmolnen sakta men säkert börjar driva bort. Sinnet och stegen blir lättare.

Nu är det ju förbannat synd att kalla det jag gjorde idag för löpning. Det fan så långsamt. Och det var fan så kort. Fem taffliga kilometer. mmen det var mina första FEM kilometer. Det var en femkilometersstart på en ny höst som bara kan bli bättre nu!!!

Nu kör vi!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,