Årets Runrunda

Ser inte ut att bli av tyvärr. Hade ju en svag förhoppning för en månad sedan att jag skulle hinna komma i form för den, men efter en efterhängsen förkylning som gjorde att jag fick ett uppehåll på två veckor så känner jag att jag vill inte stressa mig till att kuta en halvmara just nu. Jag menar, om jag kommer iväg på min planerade runda i morgon, så blir det den längsta rundan i år, ca 12,5 km. Att då försöka lägga på en mil till innan sista helgen i juni verkar bara dumt och riskabelt.

I stället får det bli så här:

  • 15:e juni – Å-varvet i Eskilstuna
  •  17:e augusti – Midnattsloppet i Stockholm
  • 31:a augusti – Sälen fjäll(halv)maraton, dvs då springer jag min halvmara
  • 28:e september – Lidingöloppet

I alla fall hoppas jag att det ska funka… Har börjat fila på min träningsplan och det ser inte omöjligt ut! Och det borde inte bli någon tidspress att hinna bli färdigttränad i tid, med risk för skador och annat.

Tycker det känns som ett ganska spännande löp/tävlings år, eller hur? :-)

Fett tungt!

I dag var det riktigt jävla varmt! Dessutom i kombination med att energin från lunchen var puts väck efter tre kilometer, motvind och vätskebrist…

Det var inte långt ifrån den berömda väggen med knappa 600 meter kvar! Ville bara stanna och lägga mig ner… Så jag antar att det var lite karaktärsdanande, för jag tog mig i mål… :-)

Men nu, med lite mat och vatten i kroppen så känns det ganska bra igen! Nya tag på lördag!

Nu har jag bestämt mig!

Långhelg! Det var inte alls dumt, fast det inte blev så mycket tränat som jag tänkt mig. Hade från början tänkt att köpa nya skor och inviga dessa i torsdags, för att försöka dra ett pass på fredagen och söndagen. Det sket sig!

Men i lördags lyckades jag äntligen få fatt på ett skor (Asics Cumulus 14), och även en testrunda. Kände av att jag varit mer eller mindre förkyld i två veckor, men benen kändes hyfsat pigga i alla fall.

Under dessa två veckor av förkylnings-uppehåll och kontemplerande i trädgården i helgen så har jag kommit till ett beslut. Det började med funderingar om hur jag ska upprätthålla min träning och hur jag ska kunna komma in i ”tränings-lunken” igen, den där lunken där det är viktigare att sticka ut och springa en lördagskväll än att sitta framför dumburken med god mat och glas gott.

Jag kom fram till att jag behöver ett rejält mål att träna mot. Och nu är det faktiskt drygt ett år kvar… Jag har ju faktiskt varit anmäld fyra gånger utan att ha kommit till start. En gång på grund av sjukdom, och tre gånger på grund av skador. Skadorna har nog uppkommit av att jag inte hållit igång träningen ordentligt och sedan tok-kört för att komma i form, och då ökat för hårt på för kort tid.

Så nu sitter jag och filar på en schysst träningsplan och försöker sätta upp realistiska delmål under tiden. Som t.ex. att dra en halvmara i slutet av augusti, och Lidingöloppet i september. Och har jag kommit så långt i september, då bör jag kunna vara redo för Stockholms-maran nästa år tycker jag.

Där har jag mitt långsiktiga mål. Stockholm Maraton 2014! Tidsmål har jag inget egentligen, men det skulle ju vara smutt att komma under 4 timmar, vilket inte känns helt orealistiskt. Tycker också att det ligger så långt fram att jag inte behöver stressa för att komma upp i rätt längder, och på så sätt riskera skador i onödan, samtidigt som det är tillräckligt nära för att verkligen ta tag i träningen.

Vad tror ni, verkar det rimligt? Ses vi där?

Det rycker i benen nu

Det har varit en lång och irriterande förkylning! Men nu börjar den lida mot sitt slut tack och lov. Börjar bli svårt att sitta still, det rycker och kryper i benen, framför allt med det väder vi har nu. Vill bara ut och lufta mig!

Men det är ju bara så typiskt. Här går jag och tycker att jag är på gång! På söndagen sprang jag 11.8 km, senare i veckan blev det vad som då kunde börja kallas normalpass, dvs ca en mil. Men jag tyckte ju då att det var en konstig mil. Det gick hyfsat lätt, men det kändes som att det tog en evighet att springa. För vissa är det säkert en evighet, men för mig var det ganska normalt, ca 55 minuter. Dagen efteråt förklarades ju det ganska bra, vakande upp dyngförkyld.

Nu börjar det kännas OK igen, och jag tänker mig att jag ska ut imorgon och köra en lite lugn runda. Tyvärr hade jag önskat att det skulle ske i nya fina skor som jag tänkt inhandla idag. Ska nämligen förbi stora huvudstaden idag, och då hade det ju varit förträffligt att svänga förbi Runners store. Trodde i min enfald att jag hade halvdag idag, men så var inte fallet tyvärr. Så kl. 15 blir det till att slänga sig i bilen, för att vara på Ulla Winblads kl 17 och käka gott. Sedan är det dax för Max Raabe und Palast Orchester på Cirkus! Ska bli skoj som tusan!

Nåja. Får försöka åka tillbaka till Stockholm i helgen, eller köpa nya dojjor på InterSport eller så…

Med lite tur så löser sig allt, och i så fall får det bli en helg i återkomstens tecken!

Får jag be om största möjliga…… tystnad…

För faktum är att jag har varit så jävla förkyld och tappat rösten… Inte så många sprungna meter sitsa veckorna…..

Och bara därför att.. så drogade jag ner mig ikväll! Kändes så rätt att klämma lite vin ikväll. Hade ju ändå ingen ork, vilket märktes när jag var ute med hunden. Minsta motlut får mig att flåsa som efter ett Lidingölopp! Men jag sitter helt tyst… lyssnar på musik och tänker på hur långt jag vill springa…

Men om gudarna vill och rösten bär så hoppas jag på en comeback i helgen, men fan vet! Jävligt tagen av den här förkylningen. Vilket stör mig som tusan. Jag var ju på gång, och vill vara på gång… Nu känns det som att jag måste börja om från början igen, och det suger hästballe!

Nya mål i sikte!

Två veckor efter midnattsloppet, det borde ju funka tycker jag. Och det finns två sträckor att välja på, hel och halvmaraton…

Av en slump så kollade jag igenom alla reklam-banners i senaste nyhetsmailet från Runners World, och hittade Sälen fjällmaraton. Går av stapeln den 31:a augusti, och till skillnad mot många andra (framför allt hela maraton) så är det inte flera varv vad jag kan förstå. Det är något som lockar mig!

Nu tror jag inte att jag hinner komma i sådan form att jag kan springa ett fjällmaraton, men en halva däremot? Bra långpass inför Lidingö en månad senare om inte annat.

Surfa in på fjallmaratonsalen.se och kolla! Jag tycker det verkar skoj, gör du?

Äntligen är mil-jäveln besegrad!

Det tog sin tid, men nu har jag äntligen besegrat milen! Vilket känns konstigt att säga då jag för ett drygt halvår sedan snittade på 11-12 km på varje ordinarie träningspass… Men så är det, det är bara att bryta ihop och komma igen, och det har jag gjort! :-)

Nu blir det fullt fokus på att fixa Runrundan sista helgen i juni. Har starka förhoppningar om att det ska kunna funka! Bara fortsätta i samma takt för att inte paja ljumsken igen.

Däremot tänkte jag nu lägga in ett längre pass varje vecka. I början är det väl nästan synd att kalla det långpass, men det är dit jag syftar. Tänkte att ett pass i slutet av veckan alltid ska vara det längsta jag sprungit i år. Så i veckan kommer jag harva på, köra mina pass som får vara mellan 8 och 10 km. Sedan i helgen får det bli ett som är minst 100 meter längre än det pass på 10,79 som blev igår. Gärna 11 eller 11,5. Helgen därefter får det gärna bli upp till 12 km. Allt beroende på hur kroppen svarar förstås. Ska inte försöka sätta något jätterekord om det känns att ljumsk-jäkeln kommer göra ont.

Men nu får mina gamla jobbar-kompisar se upp! Det kommer bli svårt att slå mig i längd… och till de som faktiskt ligger före (för tillfället!), håll koll bakom er, snart flyger jag förbi! :-D