Långpass på asfalt!

I lördags drog jag i väg på säsongens andra långpass på asfalt. Känner att jag behöver träna kroppen på underlaget eftersom jag anmält mig till Stockholm Marathon, och det faktum att jag springer ju mest i skogen. Jag drog på ett pass för tre eller kanske fyra veckor sedan. Den gången blev det ca 23 kilometer.

På det, mitt första långpass på asfalt i år, lärde jag mig dyrt att mina ben stumnar ganska tidigt, runt 12 km. Första milen kändes helt kanon, men sedan blev det bara tyngre och tyngre. Därav slutsatsen att jag måste köra ett par pass till via asfalt.

Så i lördags var det dags för mitt andra pass. Sov fram till klockan sju ungefär. Käkade en lagom stor frukost med ägg och musli och tog hunden på en liten promenad. Sedan vid nio bläcket drog jag på mig ryggsäcken och gav mig ut i vårsolen. Riktigt härligt väder för ett löppas, om än väldigt blåsigt.

Det var nog lite tur att jag ändrade lite i sträckningen av banan. Från början tänkte jag starta hemifrån och ge mig av på en runda förbi Vallby och Slagsta, och efter ca 20 km komma nästan hem för att då svänga ut på en runda förbi Roxnäs. Tack och lov så ändrade jag mig och sprang förbi Roxnäs först. Hade jag sprungit 20 först, ja da hade jag nog vikt av hemåt! Men nu blev jag ju mer eller mindre tvingad att springa hela sträckan.

Löpningen funkade fint. Hade dragit på mig lurarna och stängt av ljudet på appen i telefonen, så jag hade faktiskt ingen aning om hur långt, länge eller snabbt jag sprang! Efteråt visade det sig att jag låg på strax under sex minuter per kilometer. Passade riktigt fint.

Den här gången gick det bättre med benen. Det klart att efter 25 km på asfalt så började de kännas lite grann, men inte alls som förra gången. Inga planer på att börja gå här inte! :) Efter knappt 15 km stannade jag till vid Mary’s cafe och fyllde på med lite vätska och nötcreme. I lä och med solen i ansiktet. Kände mig väldigt nöjd! En andra paus fick intas efter 21 km. Då blev jag riktigt hungrig! Av med ryggan och fram med en Flapjack och lite sportdryck. Också det i solen. Sen var det faktiskt bara full fart framåt. Det gick så lätt att jag kunde faktiskt öka tempot sista tre.

Det enda som kan ses som lite jobbigt under passet var ju det här faktumet att när man springer efter vägarna så finns det många öppna fält. De flesta med motvind! Ibland kändes det som att jag stod still!

Skönt trött i benen, resten av kroppen och knoppen under dagen. Skönt nöjd också! :) Lite smolk i bägaren, men som tydligt visade att det är en bra idé att träna lite asfalt inför Stockholm, är att jag fick grymt ont i höger hälsena i söndags. Kunde knappt gå till en början! Men det har gradvis avtagit, och i morgon, alternativt onsdag, då är jag nog fit for fight att kuta igen! :)

Några bilder:

Efter 11 km

Efter 11 km

15 km, vid Mary's cafe

15 km, vid Mary’s cafe

Fint löp-väder i vackra Sörmland

Fint löp-väder i vackra Sörmland

Mat-paus efter 21 km!

Mat-paus efter 21 km!

3 km kvar... tyvärr hade jag inga pengar till en Slagsta glass med mig...

3 km kvar… tyvärr hade jag inga pengar till en Slagsta glass med mig…

Frasse var glad när husse kom hem! :)

Frasse var glad när husse kom hem! :)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Nytt distansrekord!

Lämnade hemmet strax innan klockan åtta i morse på ett långpass. Strålande sol, tre grader varmt och vindstilla! Perfekt! :) Hade valt en ganska tråkig sträcka, Torshälla till Vilsta. Men den är lätträknad (en mil ganska exakt hemifrån) och dessutom behöver jag slita lite asfalt inför maran. Milspåret i Vilsta däremot är ju riktigt trevlig.

Vägen dit, och milen gick bra. Men när jag började närma mig 17 km så började jag känna att jag var rätt sliten. För att inte tala om sista milen hem, bara på asfalt… hade så jävla ont, rent ut sagt, i benen! Och fötterna! Har köpt för små skor tror jag, men det är en helt annan historia…

Sista milen var en plåga! Dels var det mycket asfalt idag, men jag tror att den stora anledningen var att jag sprang 14 km på Ok Tor igår…. Sammanlagt på två dagar blev det 44 km… En dryg mara typ!

Men det jag skulle komma till var ju det… Jag var så himla nöjd efter januari, då sprang jag 116 km, vilket var det näst längsta jag sprungit under en månad, men den gången var det bara träning, till skillnad från september förra året, då jag sprang 117. Men då räknade jag in ett tävlingslopp på tre mil (Lidingö).

Men det rekordet rök SÅ JÄVLA IN I HELVETE idag! Jag tror det blir idag, känner att jag måste så över måndagens träning vilket är sista dagen i mars… Men OAVSETT, till dags dato har jag sprungit 175 km! Känns så jävla bra!

Det går bra nu!

Det går bra nu!

Nu börjar jag känna att jag verkligen är på rätt väg!

Magiskt i Stockholm!

Befinner mig sedan igår på kurs i stora vackra huvudstaden, och slaggar dessutom över på hotell hela veckan. Det är förvisso inte så långt mellan Eskilstuna och Stockholm, och det är under en begränsad tid, men så jäkla morgontrött som jag är, och dessutom, sedan snart ett år sedan (ett år på torsdag!!) van vid att bara ha en kvart till jobbet, så är det skönt att bara behöva promenera fem minuter till kurslokalen.

Det finns ju för och nackdelar det här med att bo på hotell under en längre period, där man dessutom måste vara pigg och fräsch dagen efter. Vilket betyder att man kan ju inte stöka runt hur som helst på kvällen. Och hotellrum är ju inte direkt… tjaa, det finns ju inte så mycket att göra kan man väl säga!

Så vad göra? Springa! Det naturliga och enkla valet. Framför allt eftersom två tredjedelar av mina gamla kollegor och kompisar ställde in vår träff i sista stunden. Tur att jag tog med mig löparkläderna!

Igår blev det en snabbare runda, från Norra bantorget mot Slussen, sedan Hornsgatan, Västerbron (den är verkligen längre än man tror!) och slutligen Norr mälarstrand innan jag var tillbaka på hotellet. Det blev knappt en mil, och det var en stressig mil! Länge sedan jag sprang inne i en stad märkte jag! :)

Idag hade jag en plan. Skulle ta mig till Hammarbybacken, köra en vända upp och ned, och sedan bege mig tillbaka till hotellet, ungefär samma sträcka tur och retur. Enligt Google Maps skulle det vara drygt fem kilometer till backen. Kanon tänkte jag, då blir det ju en dryg mil idag också. Ganska lagom.

Nu visade det sig att de håller ju på och bygger om vägar och gator där i krokarna av Hammarby, så mina fem kilometer blev ca 7,5 innan jag var framme… Nåja, jag var ju i alla fall på plats, så tog och började kuta uppför backen! Det var förbannat brant! Och ganska långt också! Efter en tredjedel fick jag börja gå. Sen gick jag, och jag gick igen. Men jag kunde i alla fall avsluta sista 50 metrarna halvspringandes.

Det var skitjobbigt, men SÅ värt det! När jag kom upp på toppen…. Vilken utsikt! Med en solnedgång. Och faktiskt, med en känsla av svindel, så jag antar att det var högt (eller brant).

Solnedgången från backen

Solnedgången från backen

bild 2Väl uppe på toppen insåg jag ju att det faktiskt fanns en väg på baksidan som slingrade sig upp, och den var inte riktigt lika brant… Så jag passade på att springa uppför den delen också. När jag skulle ned igen så såg jag att det fanns ytterligare en väg upp, fast liksom på andra sidan, så då testade jag den också. Men när jag kommit halvvägs nedför backen så såg jag att den vägen skulle ta mig ut på fel ställe, och jag hittar fan inte i Hammarby, så det fick bli att jag sprang uppför den också! :)

När jag äntligen kommit ned för backen så inser jag ju att jag har faktiskt ingen tid att passa, jag ska ju bara tillbaka till hotellet. Så jag passar på att springa utefter Årstaviken mot Hornstull. Och vilken fantastisk sträcka det blev! Det har börjat mörkna ganska rejält, men man kan fortfarande skönja de sista strålarna från solnedgången, det är kav lugnt på vattnet och kanske en grad minus. När jag börjar närma mig Liljeholmen ser jag alla dessa stora kontorskomplex (varav jag jobbat i två av dessa en gång i tiden), fortfarande fullt upplysta, och allt speglar sig i vattnet! Fantastiskt vackert.

Eftersom jag sprang Västerbron igår, och jag kände att min energi började sina, det var ju ett tag sedan jag käkat, så valde jag bort den vägen och tog söder mälarstrand i stället. Det blev ju också en kanonresa! Låt vara att det byggs en massa där, men först att springa förbi alla dessa konstiga båtar som ligger förtöjda, vissa verkar bebodda – det lyser så himla mysigt inifrån!, blickar man bortanför dessa båtar så ser jag stadshuset vackert upplyst och hela Stockholm centrum!

Att springa längs vattnet i Stockholm är faktiskt en helt fantastisk upplevelse! Det är verkligen en av världens vackraste städer när den väl visar sig från sin bästa sida!

Så för att avsluta vad jag började med, jag hade tänkt mig en runda på ca 11km idag, det visade sig att jag drog ett långpass istället! Ett av de bästa långpassen jag gjort! (Fast det var en massa asfalt….)

Imorgon tror jag att det kommer bli en vilodag faktiskt….

Långpass-söndag!

Fast jag börjar med lördag!

Sofia och jag hade bestämt oss för att träffas vid OK Tor klockan 8 i lördagsmorse och springa iväg. Nu blev det inte riktigt så, eftersom när Sofia ringde och undrade lite över vägen, så låg jag fortfarande och sov! Typiskt. :) Men när jag väl kommit upp och svidat om så var det full fart! Mjukade upp med en dryg kilometer i elljusspåret, innan vi vek av mot Solvik och sprang in i skogen för lite obanat. Sprang ungefär samma sträcka Frasse (hunden) och jag brukar gå på våra promenader, fast en bit bortanför stigarna. Det kändes att det var en vecka sedan jag sprang senast faktiskt. Lite stumma ben.

Det blev ungefär 6 km när vi var klara, som tog ca 50 minuter! Inget rekordtempo direkt, men jag tror att det faktum att snön försvunnit faktiskt spelade lite roll också. Nu fastnade fötterna mer i lingon och blåbärsris. Roligt var det i alla fall, och en lagom uppvärmning för söndagens övningar.

På söndagen blev det en stadig frukost klockan 7. Kom upp i tid då i alla fall! :) För att låta frukosten sätta sig lite tog jag ut Frasse på en promenad innan jag bytte om, och vid nio-snåret var jag på väg mot Gyllenhielmska leden. Solen som hade varit framme när jag gick upp, den lyste med sin frånvaro tyvärr, och ganska så blåsigt även om det blev mycket bättre när jag väl kom in i skogen. Lite oroande att benen fortfarande var tunga, och jag kände att jag hade en släng av astma-känningar.

Segheten höll i sig hela första milen faktiskt, men efter den milen blir det lite mera lättsprunget. Innan tycker jag att det är ganska tekniskt, mycket rötter, uppstickande stenar eller en stig som består av småstenar. Sedan blir det lite mera skogsvägar och då är det faktiskt bara att låta benen rulla.

Körde ganska lugnt och jämnt tempo, låg runt 6:20 per kilometer och även om det var sega ben så rullade kilometrarna fram ganska snabbt kändes det som. Helt plötsligt var jag i utkanten av Sundbyholm och det var dags att vända tillbaka på den s.k. Näckrosleden, en cykelled genom Södermanland som skulle ta mig tillbaka till Torshälla. Så sista milen är ju ren asfaltslöpning över Vallby, mot Marys cafe och sedan Torshälla. Mycket öppna fält där, och då fick jag lov att ta på mig lite mera kläder. Blåste kallt och regnet kom i sidled!

Hade ganska trötta telefonstolpar till ben när jag väl kom hem. När jag kollade av GPS:en visade den på 27,5 km och det får jag vara ganska så nöjd med. :) Återigen det längsta sedan Lidingöloppet, och faktiskt bara 2,5 km kortare än det längsta jag sprungit! Och med tanke på att jag i januari hade två pass på 15, så har jag i februari två pass över 25 km, så det är jag också väldigt nöjd med!

Nu får det bli två dagars vila innan jag kör ett träningspass med klubben på onsdag!

peps i sundbyholm

peps i sundbyholm

Folk verkar ha väldiga problem med sina revben!

Varför påstår jag något sådant? Enkelt, det är det absolut mest lästa inlägget jag har på bloggen. Spricka i revbenet. Något jag drog på mig i juli 2010, och det är alltid minst en träff om dagen på det. Konstigt… Va’ gör folk egentligen?

Surfade inStockholm marathons hemsida idag vilket gjorde mig lite nervös. Blev påmind om att det bara är tre och halv månad kvar tills det är dags för mig att göra maratonpremiär! Det blir det längsta jag sprungit nånsin, och det är inte så långt kvar… Känns som att det verkligen börjar bli dags att ta tag i långpassen!

Tack och lov ska jag ju ut imorgon på ett långpass. Förhoppningsvis landar jag på 20-25 km, även om vissa i gänget kommer fara vidare i ytterligare 20 km. Men jag är inte på den nivån ännu… Men det är en bra språngbräda till lite längre pass framöver i alla fall. Skulle vilja hinna med ett par pass som ligger runt 30 km innan maran i alla fall. Kan gå, kan gå….

Längtar till imorgon!

Kortare idag

Vilade lite igår. Har en fruktansvärd träningsvärk i vaderna idag efter träningen i måndags. Den där Vilstabacken är inte att busa med verkar det som! :)

Funderar på hur resten av veckan ska se ut, planerar lite. Så här långt har jag spikat ett kortare pass ikväll på ca 5 km. Tänkte ta med mig Frasse så han också får sträcka ut lite. Sen har Niklas i ETK dragit i gång ett långpass på lördag som jag tänkte springa en del av. Niklas tänkte springa 45 km, det är lite för långt för min del än så länge. Själv landar jag nog på nånstans mellan 20 och 25 km om allt går som det ska.

Efter det har jag inte riktigt bestämt mig. Klubben kör ett inomhuspass på fredag med lite intervaller, eller om det byts ut mot ett Cooper test, vilket i och för sig skulle vara kul, men jag ska köra långpass så vete tusan… Dessutom skulle det vara roligt att sticka ut i Solviks-skogen och köra lite obanat på söndag, men det känns som att det kan bli lite mastigt. Vill ju inte gå sönder nu när året startat så bra, och första maran närmar sig med stormsteg!

Idag: Vila!

Trött som tusan hela dagen känns det som. Även ganska stel i vaderna. Känns som att de hör ihop. Även om det inte blev ett långpass i lördags, så var det ändå ganska tungt. Två pass i går varav det ena gick snabbt, det andra upp och ned för Vilstabacken. Det känns. Så det blir en vilodag idag.

Har inte bestämt hur resten av veckan ska se ut, annat än att jag vet att jag SKA ut och köra långt på lördag. Förhoppningsvis runt 20km. Skulle också vilja komma iväg på ETK:s inomhusträning på fredag i Munktellarenan. Det pratas om att eventuellt köra ett Cooper’s test! Har aldrig gjort ett sådant, så det skulle vara kul. Schysst och köra ett likadant i höst och se om man har utvecklats något.

Annars är jag väldigt nöjd med starten av februari. Lite drygt 27 km på tre pass (och tre dagar), vilket lovar gott inför resten av månaden! Annat än att jag är lite trött, vilket kan lösas av att jag faktiskt går och lägger mig och sover, så känns det inte som att några nya tokiga skador skulle vara på väg. Benhinnorna känns OK, ljumsken känns inte alls. Bådar gott m.a.o.