Tre grader kallt, mörkt, 8,5 km på GPS:en. Benen flyter på helt av sig själva, det är lika ansträngande som att zippa en Piña Colada på en sandstrand i Carribien!
Ibland kommer nästan känslan att dra ner på tempot, bara för att få fortsätta i samma rus, med musiken som fyller atmosfären runt om kring en själv, skapar en bubbla av eufori. Ensam med nuet.
Härlig runda med andra ord. Så härlig att man blir lyrisk! 
Längtar redan till nästa!
Läs även andra bloggares åsikter om löpning, träning, eufori
