Alltid är det nåt jävla skit! Eller hur?

Det är alltid nåt, eller hur?

Har haft en skitbra träningsmånad, verkligen kommit igång. Fått med intervaller, långpass, löpskola ochbild(1) även de vanliga, sköna passen.

Men som vanligt, verkar något för bra för att vara sant, så är det oftast det… I torsdags drog jag iväg på ett längre pass, i strålande sol, lagom sent på dagen för att inte bli helt förstörd. Gick kanonbra! Ända till jag passerade ca 11 km. Det började hugga till i vänster vad.

Trodde att det kunde vara lite krampkänningar, det var ju ändå dryga 25 grader, och bara asfalt. Det enda jag druckit var vatten och lite saft… Stannade till och strechade, och det  blev mycket bättre. Kunde avsluta de sista fyra kilometrarna utan större problem.

Glad i hågen för att klarat en 15 km runda, tänkte jag idag, nu när jag är på en herrgårdsemester, testa att springa runt Gimo-sjön, det skulle bli ca 13 km. Men redan efter 500 m började det hugga i vaden. Testade ett par kilometer till, men det blev bara värre, så det blev att vända om och GÅ hem.

Surt! Nu blir det ett par, tre dagars vila för att kolla om det börjar bli bättre. Annars är det fasen fara å färde med Å-varvet, och det vill jag ju inte.

Fan! Men, det är bara att bryta ihop och komma igen!!

About these ads

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s