Det kan vara så att detta är min sista uppdatering på mycket länge

Förra året avslutades verkligen inte som jag ville. Jag bröt nyckelbenet den 1:a december och sen var det året rökt. Det tog en stund in i januari också innan jag kunde börja testa att springa igen.

Februari i år gick också åt skogen. Maginfluensa i knappt en vecka, pigg och alert en vecka, och sedan årets influensa i två veckor.

Mars…. Första passet, snubblade och drog i axeln på ungefär samma ställe som jag bröt den, vilket gjorde ont! Dessutom, när jag kom hem kunde jag knappt gå, för tydligen drog jag sönder höftböjaren också. Så just nu är det vila och stretch som gäller.

Och eftersom det här året kommer mest att gå åt för att dels rehabba och försöka komma i form så har det väldigt lite med Götet att göra. Det kommer vara ett struligt och tungt år och jag kommer inte orka eller ha lust att uppdatera om små framsteg. Behöver en nytändning innan jag tycker det är värt att skriva om.

Så bloggen kommer nog att ligga i glömska närmaste året. Kanske återupptar jag den senare, vem vet?

Hata cancer!

Idag nåddes jag av beskedet att Bruce Dickinson, sångare i Iron Maiden drabbats av cancer. Prognosen är god, men å andra sidan har de satt in ganska starka åtgärder och dessutom gått ut med ett pressmeddelande, så jag antar att det inte var av den godartade varianten.

Det gör mig ont. Iron Maiden har betytt så mycket för mig under hela min uppväxt, och är mitt absoluta största någonsin i musikväg. De har varit med och format mig till den jag är idag. Jag blir t.o.m. förbannad om någon pratar illa om bandet…

Allt för många har dukat under för cancer. Ronnie James Dio är en person som försvann för tidigt t.ex. Jag har själv varit på begravning av vänner som dött i cancer, och jag har en vän som har drabbats av riktigt elakartad cancer men klarat sig hittills.

Jag hatar verkligen sjukdomen och jag hoppas av hela mitt hjärta att alla som drabbas kommer att klara sig!

Jag önskar att alla som känner att de har möjlighet att skänka en krona till cancerforskningen gör så. Jag gör det. Och dessutom, för att göra en lång historia kort, jag kommer satsa för att nästa år springa för cancerforskningen. Ni kan följa utvecklingen här, på ”Bakom Götet”.

Utrota cancer nu! #fuckcancer!

Och det var ju ”åh fy fan!”

Så nöjd som jag var när jag körde förra veckan, fem dagar på raken och var duktig och tog det lugnt i helgen. Tänkte att då jäklar vilken utväxling jag kommer få nästa (läs den här) veckan… Tusan vad jag bedrog mig! I söndags eftermiddag började det. Magen vred sig om och om igen! Krampade kan man säga. Och ont i huvudet, svag i kroppen…

Det har varit en tuff vecka så här långt, men nu känner jag att det börjar ordna upp sig. Sakta men säkert. Och vill man se det till det positiva så har jag ju åtminstone vilat upp kroppen de senaste dagarna. Snart är jag igång igen!

Dag 5 i efterskott – sista dagen!

Smet lite tidigt från jobbet i fredags. Var ju tvungen att utnyttja ett helt fantastiskt väder! Strålande sol, vindstilla och 40 cm snö…. Så himla magiskt att jag nästan blev tårögd.

Stapplade iväg i skuggan till att börja med, men ju efter en kilometer så var all stelhelt och tvekan som bortblåst! Det gick oförskämt lätt tyckte jag. Solen värmde och jag njöt!

Döm om min förvåning när jag efter kanske fyra kilometer kände att allt jag ätit under dagen hade förbränts! Jag blev jättehungrig! Vet inte om det berodde på att jag startat kroppen på nåt förbränningsläge genom att springa flera dagar på raken eller om det var något annat? Det var en liten downer, men samtidigt så gick det så lätt att springa att jag kunde nästan förtränga hungern.

Det slutade med att jag sprang drygt 11 km och det måste jag vara nöjd med. Sista halvan så började jag känna av ljumske och ett knä, och ska jag vara helt ärlig så var låren ganska trötta de där sista tre kilometerna.

Så jag beslöt att jag kommer inte springa hela veckan! Bättre att ta det säkra före det osäkra och vila i tid och inte dra på mig onödiga skador. Den här veckan är ju ändå inte så långt ifrån min ofrivilliga löpvila på en månad. Istället startade jag lördagen med att vakna klockan 8, gå ner i källaren och körde mina sjukgymnastik-övningar och fortsatte med lite plankan, armhävningar, sit-ups och hanteln. Så på sätt har jag ju fortsatt träna även dag sex….

Det var ett spännande experiment som gick över förväntan, och jag funderar på att göra något liknande i slutet av mars/början av april. Känns som ett bra sätt att utsätta kroppen för lagom plåga innan det är dags för fjällmara….

Så här såg det ut i fredags…

 

Dag 4, börjar bli lite segare nu

Det var med ett visst motstånd jag satte iväg mot jobbet i morse. Fjärde löprundan på lika många dagar, och det är något som jag inte är så van vid. Första kilometern gick… tja, vi kan väl säga att det inte var min snabbaste kilometer i karriären direkt! Landade runt sju (!) minuter. Just då kände jag mig lite osugen på att fortsätta faktiskt.

Fast jag märkte ju att det gick lite lättare på kilometer nummer två, och vid trean började det släppa, i alla fall på flacken, fortfarande lite motstånd i de få uppförsluten som finns på sträckan. 7,4 km gnetade jag ihop i alla fall, och nu blir det vila fram till i morgon eftermiddag. Det tycker jag att jag är värd!

Hörs imorgon fredag!

Tidigare poster i samma ämne:

  1. Tänkte prova en grej
  2. Dag 2
  3. Dag 3
  4. Dag 3? Igen?

 

Dag 3? Igen…?

Nu börjar det nästa bli snurrigt här…. hålla reda på dagar hit och dit när hela livet bara flyter ihop till en massa… Fast när jag tänker efter, det är onsdag idag, vilket borde betyda att det fortfarande är dag tre eftersom det fortfarande är onsdag!

Anywho, så tog jag på mig dressen vid 16-snåret idag och körde en transport-löpning hem. Valde att springa genom stan och vidare ut till Årby-stugan. Där drog jag vidare på Gyllenhielmska leden mot Torshälla. När jag började knata mig mot Årby så kände jag att det var tredje dagen på raken som jag var ute och luftade mig. Benen svarade inte riktigt som vanligt. Men det var ju inget mot när jag ”blåste” förbi Årbystugan….

Blåste är väl att ta i…. Backen upp mot stugan var bara motbjudande! :) När jag sen kom ut på motionsspåret och började halka runt i snömodd eller ibland olika trampad snö, så blev det lite bökigt och lite jobbigare att springa. Men det var ju inget mot när jag lämnade motionsspåret och gav mig ut på vandringsleden! Där var det egentligen bara snö! På en stor del av sträckan var det avtryck av kanske fyra par fötter, vissa partier hade helt blåst igen, och snön räckte mig upp över knäna!

Det var en ganska intressant resa, att ”springa” (snarare pölsa!) genom mycket snö, ibland upptrampad och i skymning. Kände flera gånger att jag var på väg att bli snöblind, ibland var det helt omöjligt att se vart stigen var… Eller stigen, det var mest fotspår efter en person!

När mörkret började falla blev det lite lättare. Drog igång pannlampan och allting blev mycket lättare att se. Och vilket landskap jag beskådade! Även om nästa steg innebar att jag for ner en halvmeter så kunde jag inte sluta le! Det var så himla vackert! Granar som böjde sig för tyngden, utan att ge vika. Magiskt!

På slutet var det väldigt upptrampat, vilket jag var väldigt glad över! Benen var mer än nöjda över mängden jag tidigarelagt så här långt. Och när jag närmade mig Torshälla och cykelbanor, ja då kändes det ganska skönt faktiskt! Jag var så pass nöjd att jag smet in på bolaget och köpte en vinare som jag tyckte skulle passa bra till kvällens pizza! :-D Risken är ju att jag får sota för det i morgon bitti då jag måste springa till jobbet (vilket blir dag 4!). Lämnade ju alla min kläder på jobbet, så vad göra?

Blir en intressant vecka det här…! :) 

Transport i mörkret

Transport i mörkret

Dag 3

Fast jag måste ju börja med att avsluta dag 2… Klockan hann bli 21, men sen kopplade jag Frasse och vi gav oss av. Sprang ned till Torsharg och siktade på reflexbanan. Kallt och blåsigt var det, och när vi svängde in på Torsharg började pulsandet genom snön!

Det är väldigt väldigt mycket snö på sina ställen därute i skogarna. Samtidigt som det på vissa platser, i samma skog, bara var någon centimeter. Märkligt. Frasse drog in i skogen med en väldig fart. Dels är det ju himla roligt att vara ute och springa med husse, och dels tror jag han fick upp spåret efter ett rådjur. Det var ett hiskeligt tempo i början, framför allt med tanke på att det var väldigt mycket höga knälyft!

Ju längre vi kom, desto mer mattades tempot, tack och lov! :-) Var ju i och för sig ganska omöjligt att springa snabbt i 50 cm snö… Det är också en utmaning när banan börjar gå utanför stigarna. Frasse ser ju inte reflexerna (eller vet i alla fall inte att han ska springa efter de markeringarna…), så det ställer lite krav på hund och husse för att navigera rätt. Dessutom, ibland kastar han sig ned rakt i snön och börjar försöka tugga bort snö som blivit nästan som is under trampdynorna. Det gör ont! Eller när det visar sig att vi korsar ett djurspår av något slag, och han kan försöka dra iväg med en 90-graders sväng! :-D

Efter sammanlagt fem km kom mördarbacken! Tror jag sprang i hela tio meter innan det var dags och ge upp och börja gå. Det pallade inte mina ben just då, och det kändes hela vägen upp till toppen! Efter den så är det egentligen bara långsamt utför och sedan transporten hem, och då gick det lättare. Fast Frasses tempo hade bedarrat ganska duktigt så sista kilometern låg han snett bakom mig hela tiden. Gissa om han (och jag!) var nöjd när han kom hem… :) Vi lyckades skrapa ihop 7,4 km – nära nytt distansrekord för Frasse, så han borde vara trött. Själv hade jag måndagens pass, med lite backe, i benen så jag var också nöjd med att vara hemma.

Nöjda efter ett snöpuls-pass

Nöjda efter ett snöpuls-pass

Idag tog jag med mig ett nytt set med kläder och tänkte att jag springer hem från jobbet. Blir att ta mig till Årby-stugan och sedan tänder jag pannlampan och kör Gyllenhielmska leden hem. Kommer inte ihåg hur långt det är på leden fram till Torshälla, men jag hoppas på att jag landar på ca milen.

Det rapporterar jag om i morgon!

Här finns det mera att läsa om vad jag pysslar med denna vecka:

Tänkte prova en grej (dag 1)
Dag 2

p.s Sov inte alls som en stock i natt… Frasse var helt utslagen i sängen och jag låg som en fällkniv… :-D