Icebug West Coast Trail för böveln!

Västkust-Peps
Västkust-Peps

Som det känns just nu så är det inte aktuellt med Råa-loppet tyvärr. Och det är lite synd. Jag tyckte om det loppet, och jag kommer springa det igen, kanske nästa år.

Men, något som faktiskt kan finnas inom räckhåll är Icebug West Coast trail! 75 km på tre dagar på den härliga svenska västkusten. Tycker det låter fantastiskt trevligt, och den längsta sträckan är 29 km. Nu har jag inte varit med på något av Icebugs olika experiances men som jag förstått så handlar det mera om att ha trevligt än att komma först, och det passar mig alldeles utmärkt!

Ganska precis tre månader att komma i form på. Det borde kunna gå. Det är i och för sig skillnad på att kunna springa 3 mil på en lördag jämfört med att snitta 25 km per dag under tre dagar, men funkar det så är det jävligt bra kick-off inför hösten!

Det finns några grejer som händer den närmaste framtiden som kommer avgöra om jag kan komma iväg över huvud taget, så vi får se hur det utvecklas. Jag meddelar hur det går

Annonser
Fjällöpning

Det sprack! Nya planer…

Planen jag hade tidigare sprack tyvärr.

Jag har ganska nyligen bytt jobb och jag har inte hunnit jobba ihop så särskilt många semester dagar, och de få dagar jag har vill jag dels använda vid jul och dels behöver jag vara hemma och jobba med trädgården i sommar.

Så det blev till att planera om. Så här tänker jag mig nu:
Jag får möjlighet att skynda långsamt, vilket jag tänker göra. Igår sprang jag på nytt post-knäoperations-distansrekord vilket blev hela 13,3 km. Det gick väl inte rasande fort, men det var ju inte heller syftet. Efter varje löppass kommer jag känna efter hur det känns i knät, och det får bestämma hur länge jag ska vila. Under vilotiden så kommer jag köra någon form av alternativ träning. Inlines eller styrketräning. Har ju t.o.m. köpt mig ett kort på en av alla gymkedjor! 🙂

Om jag kan hålla i det här och hålla kroppen i skick, så kommer jag försöka springa ett eller ett par lopp under sommar/höst, men sådana som ligger hyfsat lokalt. Just nu funderar jag på Råa-loppet (om jag hinner komma i form) och Åda wildboar trail race.

Sen, NÄSTA år, då hoppas jag att jag är i bra form. För nu är siktet inställt på Buff Bydalsfjällen som brukar gå av stapeln i slutet av augusti! Det blir en riktig utmaning. 50 km och nästan 3000 höjdmeter!

Önska mig lycka till!

Vill ni höra en hemlis?

Men berätta inte för någon…. Men jag tänker faktiskt försöka mig på att springa ett långlopp! Kanske Sälens fjällmara i augusti.

Läkaren som gjorde min operation i knät sa att, nä du ska inte springa mera! Sjukgymnasten som såg läkarens kommentarer sa, NÄ, du ska inte springa mera!

Men jag håller på att krypa upp på väggarna! Jag måste få komma ut och löpa runt! Håller på att bli lite galen faktiskt. Och för att tygla allt så måste jag fortsätta springa! Det kryper i kroppen hela tiden! Och får jag inte utlopp för det här så blir jag destruktiv. Måste ut!

Jag ska sätta igång med styrketräning för knät, och jag ska hitta lite alternativ träning så jag kan få konditionsträningen utan att springa. Då kan jag satsa på långlöpning när jag väl väljer att springa tänker jag.

Jag känner ju redan idag när jag har varit ute på tre promenader med hunden att det gör ont i knät, men va fan, vem har dött av att ha ont i knät?

Jag har inte bestämt mig ännu, men som det känns just nu så har jag en rimlig chans att springa Sälen Fjällmaraton. Den är ganska snäll ändå, och jävligt trevlig! Eller varför inte Idre fjällmaraton?

Kan bli så….

Tävling?

Jag tror ta mig tusan att jag ska springa en tävling på lördag, Ärla Mid-winter Night Trail! Trots knän och doktors-varningar. Loppet finns i två längder, fem och tio km och jag tänkte köra fem km. Vill inte riskera nåt trassel då jag inte är van vid att springa långt efter operationen.

Det är uppenbarligen så att jag har ett sug på löpning som är svårt att komma ifrån. Jag behöver löpningen! Så det är därför jag smyger ut en till två gånger på per vecka och springer med hunden. Säger till folk att: det är så nyttigt och bra för hunden, och han blir ju så glad… Det blir inte så långa sträckor, vi springer mellan fyra och åtta km hittils.

Sanningen att säga så stämmer det nog in på husse också. Jag kommer på mig själv att sitta och dagdrömma om ytterligare en fjäll/bergsmara när jag sitter och fyller i min dagbok på jogg.se efter mina turer med hunden. Jag tänker att, kan jag bara hitta ett par alternativa träningsformer som ger mig kondition och styrka, ja då kanske det räcker med att springa en till två ggr per vecka. Och kanske varannan vecka dra i väg på ett lite längre pass, som till slut kan utmynna i ett långpass… Jag menar, hur ont i knäna kan man få? 😉

Om jag fortsätter i strävan mot ett till fjällopp så kommer det nog inte att hända i år känns det som. Jag måste ta det försiktigt och låta ta det tid. Skynda långsamt så att säga. Det viktigaste är inte att kunna springa långt, utan att kunna springa lite överhuvud taget.

Saker börjar gå åt rätt håll!

Jag var på sjukgymnastiken idag igen. För de som kan ha missat det,så  jag gjorde en titthålsoperation där de tog bort lite av min menisk. Och efteråt har jag ungefär 15% kvar av menisken i mitt vänstra knä och taskigt brosk. Typ.

Anyway. Det visade sig att jag gjort lite framsteg i min rehab, och min sjukgymnast trodde att det nog var sista gången jag behövde vara där! Så det går verkligen åt rätt håll verkar det som. Dock är jag ju inte färdig med min rehab. Jag fick lite nya övningar, och de måste jag jobba vidare med ett bra tag till.

Av någon anledning är jag rätt vobblig i benen, det verkar som att jag har lite taskiga muskler i vristerna (vilket är jättekonstigt då jag bara sprungit på stigar, obanad skog och fjäll de sista åren!), och jag har tydligen ganska tafflig balans (vilket också är konstigt då jag har vindsurfat ganska mycket i mina dagar, även om det var ett tag sen). Men, men… Man måste anpassa sig!

Så en balansplatta är inhandlad, har fått gummiband av sjukgymnasten, så nu är det bara att köra vidare!

Jag smög ju ut och småsprang i söndags. Det berättade jag inte för min sjukgymnast, han skulle nog bara bli sur då! 🙂 Bland det sista han sa idag var, låt det ta tid, cykla och promenera. Ingen löpning än. Eller, det borde du ju inte hålla på med överhuvud taget!

Men jag tror att jag kommer smyga ut i helgen i alla fall, beroende på väder och vind. En ny löprunda mellan tre och fyra kilometer. Frasse får ju så klart följa med! Vem vet, i början av nästa år så kanske jag vågar mig på två små rundor per vecka?

Vi kommer nog smyga ut i helgen…

Kunde inte hålla mig

Nu har det gått drygt sex veckor sedan jag operarade knät. Sjukgymnastiken har gått lite sisådär, framför allt eftersom jag drog på mig en riktig man-cold precis när jag började få in vanan att gymnastisera.

Sex veckor av stillhet. Typ. Och idag kunde jag inte hålla mig längre.

Jag använde Frasse som förevändning, hunden går alltid först!! Så vi smet ut till Solvik utanför Torshälla och SPRANG! 🙂 Lite drygt 3,5 km.

Det kändes OK faktiskt. Även nu, några timmar efteråt så känner jag inget av knät. Hoppas det håller i sig. I så fall så kan jag ta en tur till med Frasse, kanske nästa helg.

Måste bara hitta något att göra mellan de få och korta löpturer det kommer kunna handla om närmaste tiden.

En helg att se fram emot!

Igår blev det ett klagoinlägg. Idag ser jag fram emot helgen. Meteorologen hotar med bra väder! 🙂

Ser framför mig en helg med mycket tid utomhus, och en tvinande tillvaro för förkylningen. Dessutom känns det som ett bra tillfälle att lufta dessa nyinköpt inlines också, bäst att passa på medan det finns lite säsong kvar.

På tal om säsong, så börjar det bli läge att natta trädgården inför vintern. Ställa undan lite utemöbler, ta in slangar, tömma vattentunnor och så där.

Kanske blir det också säsongs (häpp!) premiär för glögg! Det kan vara ganska rart med en varm glögg i solen när det är lite småkyligt ute.

Så får det nog bli! Trevlig helg på er!


Kanske får det bli ett bad också!