Lidingö

Jag vill ju springa årets Lidingölopp. Kände det som en personlig utmaning när brorsan berättade att han anmält sig. Tänkte att han ska få slita ont för att lyckas slå mig. Nu blev det ju inte så. Mitt högra knä (menisken) pajade i januari tidigare i år. Förmodligen för att jag ökade upp träningsdosen lite väl mycket där efter jul/nyår. Tyvärr var det nog så att jag inte brydde mig om att styrketräna lite också, utan bara sprang och sprang.

Så jag har fått ändra målsättning med Lidingöloppet i år. Nämligen att försöka springa det över huvud taget. Det har varit en lång rehabilitering. Vilket naturligtvis kan bero på många olika saker, men det kan vi ta en annan gång. Nu tog det ända fram till mitten av juni (21:a för att vara exakt) innan jag lyckades komma igång och springa. Och då var det ju bara en massa små sträckor hela tiden. För att inte överanstränga knät såklart.

Sakta men säkert har jag dock lyckats jobba mig uppåt i kilometerantal. Men jag har ändå sagt att, för att det ska vara någon mening med att springa Lidingöloppet, så behöver jag klara av att springa 20 km innan den sista augusti. Då klarar jag förhoppningsvis av att träna upp den sista milen innan loppet går av stapeln. Jag menar, annars, om man bara sprungit 15 km innan, och har hälften kvar. Nä det funkar inte.

Så slutligen, en vecka innan deadline drog jag ut på ett… ja inte långpass kanske, men väl ett längre pass. Det blev lite drygt 17,5 kilometer. Med en hyfsad tid. Lite drygt 6 minuter per km. Jag gör så nu nämligen. Jag fokuserar inte på tiden eller snabbheten, utan nu springer jag för att få upp distansen samt långsamt vänja knät vid påfrestningen.
träning aug

Sammantaget kan man ju faktiskt tycka att det går åt rätt håll. Inte så långt ifrån att knata 100 km den här månaden! Men vi får väl se. Framför allt när jag tänjer på gränsen lite och inte springer den ”normala” sträckan, som ligger runt 9 km, så protesteras det rätt rejält i knä-trakten. Det liksom svullnar upp i knävecket och det stramar och har sig. Inte så att själva knät gör ont, men det är besvärligt att ta sig fram. Nu sväller det så mycket att jag t.o.m. undrar om jag har pajat något igen. Men om jag inte minns fel så var det så här i början också, i juni/juli. Men fan vet!

Ska ringa sjukgymnasten under dagen, se om det kan komma att göra någon skillnad.

//Peter

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s