Loser? The only one is the fellow in the corner!

Tre veckor. Tre veckor denna gång, av ofrivillg vila. Det känns ganska motigt att hela tiden få börja om. Kanske inte frånloser början, men en hel del steg tillbaka. Delvis självförvållat, delvis påtvingat av förkylning. Eller kanske var det den beryktade baconfebern?

Oavsett var det var så blev jag däckad en hel vecka. Veckan innan ville inte knät vara med och lira. Förra veckan var egentligen bara sviter av förkylningen. Kanske hade det varit bättre om jag inte hade fallit ner i samma gamla vanliga träsk. Samma träsk som jag alltid trillar ner i när jag blir borta för länge från löpningen. Nämligen förfallet. Då uteblir all träning. Tar en öl eller tre för mycket. Blir småsur och allmänt nere liksom.

Tre veckor. Tre veckor av att känna formen försvinna. Nästan se magen bli lite större av all icke-motion och för mycket mat. Stressmagen reagera mer och starkare varje dag.

But, by God! Det mörka hotet. De mörka stunderna är nu över för denna gång! Äntligen var jag ute och tog mina första stapplande löpsteg på tre veckor!! Om ni visste vad det kändes bra! Kunde riktigt känna hur orosmolnen sakta men säkert börjar driva bort. Sinnet och stegen blir lättare.

Nu är det ju förbannat synd att kalla det jag gjorde idag för löpning. Det fan så långsamt. Och det var fan så kort. Fem taffliga kilometer. mmen det var mina första FEM kilometer. Det var en femkilometersstart på en ny höst som bara kan bli bättre nu!!!

Nu kör vi!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s