Träningsångest

I dag så vill jag verkligen ut och träna! Jag känner att jag verkligen verkligen behöver det. Kroppen vill det! Huvudet vill det! Sova lite bättre. Rensa ut en massa tankar. Ett själsligt och kroppsligt reningsbad typ.

Men det är ju så jävla bökigt allting! Jag VILL ju ut och springa, men det är jag inte säker på att jag törs göra, och då återstår skidorna. Men de ska ju vallas och så måste jag åka iväg till spåren…

Det är ju så att jag i fredags(?) kände mig lite nere och lite rädd. Funderade i banor som att säsongen var över innan den har börjat och faktiskt undrade jag om det är så om jag måste sluta springa över huvud taget.

Nu har jag vilat hela helgen, inte sprungit, inte cyklat, inte styrketränat. Vilat och tagit det lugnt. Inte ens en långprommis har jag tagit. I dag känns det bättre. Det gick bra och cykla till tåget i morse. Och det har inte värkt i knät under dagen.

Så kanske att knät bara har varit jävligt anstängt. Först har jag ju börjat cykla varje vardag. Inte så långt förvisso, men sammanlagt så är det i alla fall 15 kilometer om dagen. Sedan var det ju den där aikido-träningen. Som utspelar sig mycket på knä. Inte så konstigt i så fall.

Men frågan återstår, törs jag sticka ut och springa idag? Eller ska jag böka runt med vallor och valla-väck och fan…??

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s