Rapport från ett träningsläger dag 2

Vaknade upp strax efter 08:00 och inser att Vasaloppsstarten redan varit på TV. Pallrar mig upp lite försiktigt och känner att de där 11 kilometrarna på skidor i går, de känns! Dels i skavsåren jag fått på fötterna och dels i armarna, i triceps (tror jag de heter). Det var då för väl att jag inte var anmäld till årets Vasalopp!

Det blev en lugn, god och skön frukost med fokus på löpningen som jag tänkte ta. Fast efter målgången förståss.

Efter lite förseningar så har jag ändå lyckats få på mig understället och löparjackan och så bär det av! Jäkligt schysst dag att vara ute och springa på! Första fem kilometrarna, från Torshälla förbi Slagsta och Måsta. In på Mått Johanssons. Det gick finfint! Höll ett lugnt och bra tempo. Ungefär sex minuter per kilometer.

JA, jag vet att det är ganska långsamt, men det är ju en förberedelse för långpassen senare, plus ett test att jag kommer att komma runt Två sjöar runt om två veckor.

Men efter ca sex kilometer blev det faktiskt ganska jobbigt. Då känns det att jag tröskeltränade i torsdags och åkte skidor dagen innan. Väldigt seg i benen. OK, underlaget hjälpte väl inte till, riktigt svårt att ta sig fram på sina ställen. Men jag blev ganska trött. Det höll dessutom i sig nästan fem kilometer. Det var verkligen så jag funderade på om jag skulle kunna fullfölja faktiskt.

Men sedan, när jag insåg att jag passerat 11-kilometers-sträcket, och bara hade fyra kvar, då kom flåset tillbaka faktiskt. Benen kändes fortfarande som telefonstolpar, hela vägen hem… men det gick lättare att andas och jag kände att det här skulle nog faktiskt kunna funka. När jag sedan kom ut på vägen som leder tillbaka till Torshälla och förstår att det är bara är 2,5 kvar och att vägen leder hemåt för fösta gången, ja då blev det än lättare.

Tyvärr så började jag bli ganska hungrig här, så jag ökade farten rätt rejält… Ville bara hem och käka. Och i takt med att man blir hungrigare och ju närmre hemmet jag kom, desto mer blev suget att stanna upp, börja gå! Märkligt faktiskt. Men det gjorde jag inte, och 1 timme 31 minuter och 20 sekunder senare så har jag just fixat årets längsta pass – 15 kilometer! Rätt nöjd efteråt måste jag säga!

pannkaka Väl hemma, och efter en riktigt varm och skön dusch så blev det äntligen dags att käka! Pannkaka med jordgubbssylt och vispad grädde! Det satt dödsskönt i kistan!

När jag planerade träningshelgen så hade jag ju en svag förhoppning om att kunna åka lite skidor efter att jag sprungit… Och kanske hade det funkat, men jag kände mig ganska nöjd efter de pass jag haft.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s