Två sjöar runt – en rapport

Efter alldeles fantastisk lördag så vaknar man upp till ett grått och kallt Stockholm. Det är dags för årets längsta sträcka och första tävling!

Men först en liten resumé kanske. Faktum är att jag verkligen drog på mig träningskläderna i fredagskväll och stack ut en liten sväng. Det blev lite dryg 6,5 kilometer som avverkades så långsamt som möjligt. Ville ju bara mjuka upp kroppen lite, eftersom jag hade haft ett ganska tufft pass i onsdags.

Lördag. Sovmorgon. Nice!🙂 Sen plockade Carina och jag med oss lånehunden och gick ut till Mälarbaden. Det tog ca en timme. Sen vandrade vi runt där ute i ytterligare en timme, och bara njöt av vårsolen.

Men det frestar på att vara ute i solen må jag säga. När vi kom hem och hade käkat en seeen lunch/tiiidig middag så tokslocknade vi i sängen. Fortfarande när klockan var dags att åka, så var jag så himla slut. Tog nämligen tåget till Stockholm redan på lördagskvällen. Vi har ingen bil just nu och det fanns inte en sportsmössa att kunna åka tåg på söndagen.

Så jag slaggade hos en polare och drog i väg till Sundbyberg på söndagsmorgonen. Vädret hade skiftat en del. Det var mulet, lite blåsigt och nollgradigt… Inte alls som i lördags!

Eftersom jag sprang sträckan som hette XLMotion, alltså motionsklassen, extra lång, så startade vi först. 10:30 gick starten och 75 tappra själar drog iväg. Jag lämnade startområdet bland de sista. Inte helt säker på formen. Framför allt eftersom jag tidigare i år bara en gång sprungit 15 kilometer och det här jäkla loppet var 16,7. Så jag ville inte chansa, utan jag tänkte att jag går ut lugnt. Hade i alla fall ingen ambition att vara först i mål. Ambitionsnivån, med tanken på mitt 15 km löp för några veckor sedan, var att komma runt på ungefär 1:45. Inte allt för kaxigt med andra ord.

vlcsnap-2010-03-22-10h41m49s89 Vi hann knappt komma ur startfållan när jag kände att det började trilla ner lite från himlen. PERFEKT! Jag som bara har 16,5 km kvar liksom.

Det var lite stelt i början, men eftersom banan börjar med en ganska brant backe så blev jag snabbt varm i kläderna och stelheten försvann. Första kilometern gick på 5:38 och jag kände att det skulle nog kunna vara ett ganska bra tempo faktiskt. Kilometrarna avverkades sedan mellan 5 och 5:38 minuter.

Vid första varvningen kände jag mig verkligen fräsch, så jag beslöt mig för att fortsätta hålla sagda tempo. Hittade en rygg som jag kunde följa ett tag, eller snarare 75% av andra varvet. Sedan kroknade ryggen och jag fick trampa på lite själv ett tag.

Precis vid min andra varvning blir jag omsprungen av segraren. Ett helt varv före… Det är då man inser att det är en bit kvar att träna för. Få upp ännu mera flås och mera fart.

Tredje varvet. Fortfarande fräscha ben, så det är lugnt. Fortsätter ivlcsnap-2010-03-22-10h42m30s48 samma tempo, men nu börjar det bli lite tyngre. Men det mesta beror på att det snöar så jäkla mycket nu. Det är snö i ansiktet, kläderna börjar bli tyngre eftersom de är så våta, och underlaget är tyngre av snösörjan på backen som dessutom har börjat beblanda sig med leran. Så det blir lite halt också.

Men jag har flytet ändå. Ett par kommer ikapp mig och jag lägger mig bakom dessa. De har ett bra tempo (och i och för sig mer krafter kvar också), så jag tar rygg på dem. Ett tag är vi en klunga på sex eller sju personer, men när två och en halv kilometer återstår är vi bara tre. Paret som kom i kapp mig och jag.

Vi springer om en kille (och jag hoppas verkligen att han var på sista varvet) och han var så trött! Hade gått in i väggen totalt. Han gick med knapp styrfart! När vi sedan springer upp mot sista backen, den som leder in mot målet, då drar paret ifrån mig lite vlcsnap-2010-03-22-10h44m03s148 grann. Men jag kommer i mål på 1:30:46, en kvart bättre än jag tänkte mig från början! Dessutom hade jag nog lite krafter kvar om jag riktigt kände efter.

Summa summarum så är jag väldigt nöjd med säsongspremiären. Har haft en tung höst och vinter där jag inte kunnat träna så mycket som jag velat, och var väldigt osäker på hur mycket jag skulle orka egentligen. Men jag fick ett bra besked tycker jag, och känner att jag är verkligen på väg åt rätt håll! Det känns som att det borde funka att springa maran i år!

Tiderna på maran… det väntar vi med!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s