The start av allt!

Hmm… blev ett ganska långt inlägg! Bara så du vet!

Skippar aikidon idag. Av två anledningar. För det första så kännerbild jag att kroppen är lite sliten. Nystarten på aikidon i torsdags, med ett nytt pass i söndags tog nog mer än jag trodde. Distanspasset i lördags och backträningen i söndags sätter också de spår i kroppen. Vad gäller löpningen sade jag ju i går att jag ska inte springa igen förrän på torsdag då det är Bellmanstafetten. Vila mig i form!

Känslan jag har i kroppen just nu påminner mig faktiskt om hur det kom sig att jag kom igång och springa igen efter (i ärlighetens namn) kanske 15 års uppehåll. Jag hade under året (precis som i år faktiskt) cyklat fram och tillbaka från Centralen i Eskilstuna varje dag. Varje jobbardag i alla fall. Det blir ca 15 km per dag.

Vid den tiden 2005(?) hade vi något i Eskilstuna som hette “Fordmilen – Spring en mil, vinn en bil!”. Som höres, ett millopp. På en otroligt flack bana. Brukade gå av stapeln i krokarna av Stockholm Marathon helgen faktiskt. Det här året fick jag för mig att jag faktiskt skulle springa. Jag hade kommit iväg och sprungit fem km ett par veckor innan, och det gick ju ganska hyfsat – jag kom runt i alla fall.

Sagt och gjort, snörade på mig mina Nike Pegasus (du vet, såna där som Inter Sport rear ut för en 400-hundring) och ställde mig på startlinjen. Polaren Simon gjorde vad han kunde för att hjälpa mig fram genom att cykla till olika strategiska punkter runt om banan och hejade fram mig! Fast jag ska ju villigt erkänna att jag var riktigt trött på slutet av det andra varvet. Men jag hade gett mig tusan på att jag INTE skulle gå, jag skulle “springa” hela skiten!

I mål kom jag. På en tid strax över 60 minuter, kanske 63, kommer inte riktigt ihåg. Nånstans mellan 62 och 65 kan vi säga…🙂

nike_air_pegasus_2005 Men, det jag skulle komma till, som fick mig att komma ihåg hela den här historien, är just det faktum att jag känner att kroppen är trött och behöver vila lite, det var just det, känslan dagen efter Fordmilen. Där det märktes att jag dels inte hade sprungit mer än fem km en gång innan loppet, och dels hade ett par Nike Pegasus som var så jävla tokslut att det hade varit bättre att springa barfota tror jag! Jag var så slut i kroppen den gången och hade så ont i fötterna! De skorna skulle ha bytts ut för flera år sedan!

Där märkte jag också hur viktigt det är att vila tillräckligt mycket efter att man tagit ut sig. Av någon anledning blev jag inte avskräckt av Fordmilen, utan tvärtom, kände mig ganska kaxig och nöjd över att sprungit EN HEL MIL! Jag drog iväg och köpte mig ett par nya skor (utan att testa dem på löpbandet förstås), och gav mig ut på en runda. Rundan var på lite drygt sex kilometer, och jag kastade mig iväg, återigen kaxig och tänkte för mig själv, psst, jag sprang en mil nyss, sex lusiga kilometrar är inga problem!

Det tog mig lika lång tid att ta mig runt de där sex kilometrarna som det tog att springa Fordmilen! Kanske mer… Var helt färdig när jag kom hem igen. Och det tog nog ett par månader igen innan jag testade att springa igen. Men då var jag fast! Och det är en helt annan historia för en annan gång!

Så det är därför jag ska vila lite och vara i form för Bellman. Och det är den första anledningen till att jag ska skippa aikidon idag. Den andra anledningen är att nämnda polare Simon och jag ska på fredag dra iväg ut och paddla och bo lite i “vildmarken” i Södermanland. Kommer hem på söndag.

Till saken hör att på onsdag behöver jag nog stanna kvar på jobbet på kvällen, och torsdag, ja då är det ju Bellmanstafetten. Så då finns bara idag kvar att göra vissa inköp, hämta tältet och liggunderlaget och sovsäcken från vinden och börja packa ryggsäcken! Saker och ting måste ju plastas in också. Herregud, både Simon och jag är ju rookies på det här med att paddla och det vore ju trist om vi välter och allt blir dyngsurt och mobiler dränkta!

Det är lite trist (fast bara lite) att det blir på bekostnad av aikidon. Då blir det inte någon sådan träning den här veckan tyvärr. Utan det blir två löppass. Dels Bellman, där det kan bli så att jag måste springa två varv (=10 km), och sedan ett nytt backträningspass på söndagskväll med brorsan.

Hur är det, kommer du ihåg hur/varför du började springa (om du nu börjat förstås!)?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

4 comments

  1. Heidi Wold

    Jag kommer ihåg exakt varför jag började springa. Jag har alltid hatat det men så kvaddade jag korsbandet i ett ögonblicks övermod i hopparken med snowboard. Efter det kunde jag bara gå och gick många långpromenader för att hålla någon sorts form uppe. Hela tiden blev jag omsprungen av joggare och det såg så lätt och roligt ut att jag också ville. När knät blev bättre började jag också att jogga, först bara korta bitar, sedan kilometer och det var en riktig milstolpe när jag klarade fem km utan att stanna. Sedan började jag springa regelbundet och efter ett uppehåll i samband med att jag opererade knät började jag satsa på att klara längre och längre distanser. Nu ligger målet på att komma ned till 50 min på milen.

    • Peter

      Visst är det härligt när man når upp till de där milstolparna? Det blir som ett gift! 50 på milen, det är ett schysst mål! Är inte riktigt där ännu, men jag är nära!🙂

  2. Ninja Ister

    Jag började springa för att orka med karateträningen…en tant orkar inte lika mycket som tonårspojkarna utan måste smygträna vid sidan om.

    Första fem åren sprang jag 30 minuter två-tre gånger i veckan och HATADE det, ibland gick jag färdigombytt i timmar och försökte komma iväg. Sen släppte det och numera kan jag tycka att det är riktigt trevligt att springa.

    Men fort går det inte.

    • Peter

      Det är inte så tokigt, det där att kombinera två typer av träning. Själv har jag ju börjat med aikido för få en bättre löpning, bli lite mjukare, lite rörligare. Samtidigt orkar jag ju hålla på längre med alla övningar på aikidon! Kul att du börjar tycka att det är riktigt trevligt att springa! Att det inte går fort, det gör det inte för mig heller men jag har roligt och mår bra under tiden!😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s