Tävlingslopp på gott och ont

Sitter här, tre veckor innan Lidingöloppet och tänker tillbaka på helgen som var nyss. Hur bra jag mådde. Det är då jag inser att Lidingöloppet kommer förmodligen att bli mitt sista tävlingslopp! I alla fall på mycket länge, och i alla fall så här långa lopp!

Det är en sak att hoppa på och springa en-mils-lopp. Det är ju inga problem. Varje gång jag sticker ut och springer så blir det ju minst en mil. Nä, det är inte det jag tänker på. Utan de här långa loppen, som just Lidingö och Stockholm Marathon. Just maran är ju lite jobbigt, för det är ett lopp jag verkligen springa. Men vi får väl se.

Nu vet jag ju att för många så är det just LOPPEN som hjälper dem att hålla ångan uppe och fortsätta träna, fortsätta springa. Det finns de som behöver ett mål att sikta på för att ta sig i kragen och komma ut i spåret.

Så funkar det inte för min del i alla fall. Min belöning får jag direkt. Direkt när jag springer iväg, direkt när jag kommer hem.

Det jag försöker säga är att det inför varje stort långt lopp så finns det alltid en stressfaktor. “Har jag tränat tillräckligt mycket?”, eller lite som nu, “Fan, det är bara tre veckor kvar! Hur ska jag komma i form?”

Det leder i alla fall mig till en stresskänsla. Som jag inte behöver. Som förtar lite av tjusningen med att springa. Plus att jag inte mår bra av det. Det är ju inget skönt att gå och oroa sig hela tiden, eller känna dåligt samvete för att man inte hinner ut och springa.

glassa Så därför tycker jag så här i efterhand, att det var ett rätt och riktigt beslut av mig att fokusera på umgänget med familjen och påtandet i trädgården i helgen. Jag vann ingen kondition på det, och det kommer inte bli lättare att springa Lidingöloppet, men jag mår förbaskat mycket bättre!

Det enda är ju att jag fortfarande vill springa mitt första Stockholm Marathon…

Rätt eller fel? Beror nog på vem man är. Så här känner jag, just nu i alla fall. Det kan ju ändras. Hur känner du? Behöver du loppen som motivation?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

6 comments

  1. Mia

    Jag håller med delvis. Jag tränar mer om det är ett lopp inplanerat, men det innefattar en hel del stress också. Jag är inte beredd att försaka så mycket för löpningen. Livet i sin helhet är ju faktiskt viktigare. Och det är ju bara att inse att man aldrig kommer att bli bäst på det här 🙂 Så jag ska också vila från lopp framöver och satsa på att bli snabbare på milen. Det tror jag kroppen och motivationen håller för.

    • Peter

      Jag tränar nog också mer om det är ett stort lopp framför en, men för min del blir det inte rätt. På så sätt att det blir träning för tävlingens skull och inte mitt välmående. Som du säger, jag kommer inte bli bäst på det här, så jag satsa på sådant som jag tycker är kul. Men, det är att tala lite med kluven tunga, för visst är det ju roligt med tävlingslopp också!?

  2. Nina

    lustigt jag är i precis samma sits. skall jag springa Gbgvarvet nästa år.? jag tränade förra vintern för att springa i år och i mars april började jag må dåligt över loppet…stressad – ville inte springa – har jag sprungit tillräckligt …massa jobbiga tankar

    sen gick min lillebror bort 16/5 och jag kunde verkligen inte springa för min stressnivå var tok för högt…
    men nu sitter jag här och funderar på att anmäla mig igen men tänk om jag inte KAN springa för att jag hetsar upp mig …

    skönt att veta att jag inte är ensammen om tankarna iallafall!!!

    • Peter

      Först och främst vill jag säga: jag beklagar sorgen. Att du fick en tokhög stressnivå var väl kanske inte så konstigt.

      Det du kan göra är ju helt enkelt att anmäla dig (för att inte missa platsen) och är det så att du inte orkar springa/träna till det, eller om det blev som för mig i våras (tre förkylningar på 4 månader typ), ta ett brejk. Det gjorde jag, och det verkar som det har funkat fint för mig.

      Men det är ju klart, vi är alla olika. Hur du än tänker göra så lycka till!

  3. Pingback: Men hur blir det nu’rå? « Är du helt bakom Götet?
  4. Pingback: I valet och kvalet « Är du helt bakom Götet?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s