3:09:38 och personligt rekord!

Och vilket personligt rekord dessutom! Efter att gnällt ett par veckor om att jag inte varit tillräckligt tränad och förberedd för Lidingöloppet så när det väl är dags så går jag och sätter personligt rekord med över 30 minuter!!! Vart ska det sluta om jag springer riktigt tränad nån gång… 😀

I ärlighetens namn så var mina förra två Lidingölopp inte så mycket att hänga i granen. Första gången tog jag slut efter två mil och fick i stort sett gå sista milen. I mål på 3:44. Förra året fick jag ont i höften efter drygt två mil. Så pass att jag fick lov att stanna och få massage i tio minuter och sedan gå/linka resten. I mål på 3:42:25.

Känslan inför årets lopp var faktiskt att jag skulle landa på samma tider ungefär. Målet var faktiskt att bara ta mig runt. Och efter fem km såg det mörkt ut! 39 minuter! Mycket hängde ju på att det var så trångt första biten och att jag inte ville ruscha iväg för hårt. Fast efter första milen slutade jag fokusera på “ta det lugnt, det är långt kvar” till att inse: “det är faktiskt ganska flackt här!”. Så jag sträckte ut och löpte på och bara njöt att få vara ute och springa (för mig) årets längsta sträcka!

Dessutom lade jag om min taktik lite. Lät benen trumma på i nedförsbackarna. Passade på att vila lite liksom. Tror att det var bra. Plockade placeringar på det också vilket faktiskt gjorde det hela lättare!

På den sista milen tillät jag mig att gå lite. Först i backen efter 20 km. Det var den som knäckte mig första gången så jag passar mig för den. Sedan i Aborrbacken. Vart annars liksom? Så mycket tid förlorar man inte. Slutligen gick jag uppför halva sista backen när det var två km kvar. Men sedan hade jag faktiskt kraft kvar att spurta på upploppet. Kände att chansen fanns att komma under 3:10, då var det bara att fläska på!!

LL-målet

Sammantaget är jag sjukt nöjd över min insats och kan knappt vänta på att det ska gå ett år till och få ställa sig på starten till nästa års Lidingölopp! Då är det under tre timmar som gäller i första hand. Men, som man säger i USA: first things first. 16:e oktober är det dags för Tjurruset. Längtar redan!

Min helg var kanon! Hur var din helg?

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Annonser

8 comments

    • Peter

      Tack Åsa! Lustigt nog var målsättningen inför loppet att bara komma runt. Kände mig inte så fit-for-fight… 🙂

    • Peter

      Japp! Det är ju inte så ofta så det är skitkul. Alla slitsamma ensamma pass under höstkvällarna känns lite lättare efter det tror jag! 😀

    • Peter

      Tack! 😀 Kände mig ganska nöjd faktiskt! Blir en utmaning att sänka sig med en halvtimme nästa år också… 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s