Men det var då själva fan!

Det här skulle ju vara min comeback-helg tänkte jag! En liten lättare löptur igår, ta en hårdare idag och så Premiärmilen på söndag. I strålande vårväder. Låter ju kanonfint!

Tog med mig Frasse och tänkte springa fyra kilometer, bara för att värma upp lite typ. Allt gick bra, stegen flöt på, Frasse sprang fint brevid mig, pannlampan lyste upp fint. Vi hade kommit så långt att vi springer på cykelbanan-to-be, en sträckning där de håller på och gör en cykelbana, men man har inte lagt på asfalten ännu. Det var väl ungefär 500 meter kvar att springa och helt plötsligt kommer en liten försäkning i banan, med ganska lös sand.

När foten landar fastnar den i den lösa sanden och viker sig! Gör ont som fan! Och det är bara att gå den sista biten till bilen.😦 Självklart samma fot som jag stukade i november på Machine Head konserten.

Så idag haltar jag mig fram här på kontoret. Igen. Och ingen löpning i helgen.
Trist. Men det är bara att bryta ihop och komma igen antar jag!

Inställt!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s