Å-varvet och så

Å-varvet kom och gick, och jag stod den här gången på startlinjen! Bara det en seger i sig. Missade ju förra året. Visste sedan tidigare att jag inte skulle ha några problem att komma runt, och träningen skulle gå in i en fas då jag skulle försöka få upp farten lite.

Peps-innan vaden small

Peps-innan vaden small

Det sprack ju. Efter ett långpass (jaja, ett längre pass då!), fick jag någon form skada i vaden som gjorde att det blev lugnt i tre veckor. Tack och lov hann jag få en träning på onsdagen före loppet.

Så i lördags var det dags. Riktigt bra förhållanden ute. Det hade kommit en skvätt på förmiddagen, men började spricka upp lagom till start, så det var inte så himla varmt heller. Det är ju ganska trångt att springa eftersom mycket av löpningen går på gångstråk och cykelbanor, och tur var väl det! Annars hade jag nog gått ut alldeles för hårt! Första loppet på över ett år liksom…

Så jag tuffade på. Höll nästan på att bli påkörd när en bilist som inte hade fattat att det var ett lopp på gång, och hade tagit helt fel väg, inte orkade vänta på att nästan 3000 löpare skulle förbi. Så han körde rakt ut! Precis framför mig! Hade bara tur att jag såg precis innan vad han höll på med så jag hann dra ner på farten. Blev så förbannad att jag dunkade till rejält i bakluckan på fanskapet. Hoppas det blev en buckla!

Det var ett tag vid en si så där sex, sju kilometer som jag var rädd för att jag gått ut för hårt i början i alla fall. Så jag tog det lite lugnare fram till en 8,5 km, sen började jag öka. Hade riktigt bra fart sedan på upploppet! 🙂

”Spörtade” in på 54:54. Inte så pjåkigt ändå känns det som. Ändå en kvartsmara (som dessutom enligt de flesta GPS:er verkade vara ca 200 meter för lång!). Och det var riktigt roligt att det vara så mycket folk runt omkring som tittade och hejade! Trodde jag inte om Eskilstuna-borna.

Efteråt, när jag tänkte efter, så gick jag inte ut för hårt. Snarare hade jag kunnat öka tempot tidigare. Men men… Samtidigt, när jag vaknade upp i söndags så hade jag fått riktigt ont ovanpå foten, strax ovanför stortån. Blev först lite orolig att det skulle vara en stressfraktur (målar ju gärna fan på väggen…), men efter ett samtal med vårdcentralen och blivit ordinerad en kur med Ipren i fem dagar, så börjar det redan efter första dagen kännas riktigt bra i foten. Förmodligen en inflamation i en sträcksena pga överansträning.

Så, vila ett par dagar till, sen är vi snart i gång igen!! 😀 Har ju en halvmara jag ska försöka komma i form till också!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s