Det tar sig

Nu börjar det röra på sig ordentligt! Även om det var förbaskat segt att sticka ut i morse, så tror jag att den tidiga timmen faktiskt gjorde det än bättre. 04:20 stack jag ut! Smaka på den!😀 Jag nästan grät av förtvivlan när jag stoppade näsan utanför dörren, men känslan när jag kom tillbaka från rundan, den var grym! Men jag tänker inte göra det till en vana att dra iväg så tidigt…

Det har som sagt börjat släppa lite. Fem pass sedan i måndags förra veckan! Som har gått från 3,7 futtiga kilometrar till två pass på 5,1. Fortfarande inga ruskiga längder och mängder, men jag ska skynda långsamt. Vill inte dra upp skadan i ljumsken igen, så enkelt är det!

Dessutom, vilket jag inte nämnt, så har jag ju kommit igång med cyklingen till jobbet varje dag = 15 km, och det blir ju minst ett par kilometer hundpromenad varje dag. Det går bra nu!🙂

Det tar sig

På tal om skadan, det har de senaste passen känts riktigt bra! Eller rättare sagt, jag har inte känt något alls i ljumsken, vilket ju är så som det ska vara. Har fortfarande lite trassel med en fot, men det är inget som stör och det verkar som att den sakta men säkert är på väg åt rätt håll den också!

Nu är det bara att hoppas att jag kan hålla tempot uppe! Tänkte att jag skulle köra min 5 km-runda en eller två gånger till, sedan hoppar jag upp ett snäpp till. Kanske till 6 km, eller om det känns bra, 7 rent ut av!

Tänk bara, känslan  när jag kan springa en mil igen…🙂

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s