Dags att summera årets tävlingar då!

Eller överhuvudtaget skriva något i bloggen kanske? Det har varit lite väl klent med uppdateringar nu tycker jag. Det får bli ändring på det.

Årets första blev faktiskt Stockholm Maraton, min maraton-debut dessutom. Inte den bästa av uppladdningar kanske. Började med att  vara rejält förkyld i veckan, och åkte dessutom ifrån mina skor! Vilket resulterade i nyinköpta dojjer med rejäl skoskav som följd! Men jag tog mig runt i alla fall, rejält stel i ben och trött överlag! Första gången jag sprang så långt. Hade haft ett pass på 35 km en månad tidigare, men jag blev sjukt trött redan efter 25 km när jag sprang maran. Var på vippen att ge upp, men envishet blandat med en gnutta dumhet gör att jag inte gärna bryter en tävling! Vilket inte hänt hittills! 🙂

Tungt som fan!

Tungt som fan!

Som sagt, tufft och tungt, men jag gick i mål! 🙂

 Två veckor senare var det dags för Å-loppet hemma i Eskilstuna. Bra väder och som vanligt gick jag ut för hårt! Blir så frustrerad när jag inte kan löpa i mitt eget tempo, när det är folk överallt och ingen har återigen förstått att man ska hålla till höger om man springer lite långsammare än andra. Vid rundningen i Vilsta var jag riktigt trött, men jag manade på mig – ”Har du sprungit ett helt maraton är väl en kvartsmara ingenting!

Det funkade! Slog personligt rekord på kvartsmara och det här loppet. Slog chefen till på köpet, med 16 sekunder! Man får vara glad för det lilla! 🙂

Sedan kunde jag faktiskt köra 1½ månad med vanlig träning, nästa lopp var inte förrän i augusti, och då nämligen Midnattsloppet. Den här gången fick jag en bättre startgrupp, typ den tredje eller så vilket kan ha varit en bidragande orsak till att jag slog nytt personligt rekord på ett officiellt millopp och till råga på allt så kom jag för första gången i mitt liv under 50 minuter på milen! Visserligen var jag ju under 50 minuter på Å-varvet, men det var ju inte den sträckan som räknades då. 45:34 blev tiden. Det var skoj, och Midnattsloppet är ju ett ganska roligt lopp dessutom, även om årets tröja i laxrosa kanske inte var den snyggaste jag sett…

En vecka senare var det dags för nästa lopp. Torshällamilen. En mil på flack bana och på riktig hemmaplan dessutom. Och nytt personlig rekord! 44:33 löd tiden denna gång.

När jag började springa igen för ca 7 år sedan satte jag upp lite olika mål, ett var att springa Lidingöloppet, ett annat var att en dag kunna springa ett maraton och sist men inte minst var att klara milen under 45 minuter. Två år senare lyckades jag springa på 50:30, och den tiden stod sig fram till år… Det var så länge att jag faktiskt hade gett upp om att klara milen under 45, så det här var en väldigt stor lycka! 😀

Sen gick det ytterligare en vecka, och det var dags för min, och årets, andra maraton. Denna gång i Sälen och Sälens fjällmaraton. Bra väder, ca 12 grader vid starten, och man blev snart varm.

När jag kommit upp till Gustavsbacken första gången hade vi sprungit ca 20 km och jag kände mig riktigt fräsch! Men precis som när jag förra året sprang halvmaran i Sälen, så ca två km från sagda position blev jag riktigt riktigt trött… Det varade fram till 24 km kanske, men sen var jag på gång igen! Det gick sedan ganska skapligt resten av vägen måste jag säga, även om det vara ganska tungt mellan 30 och 37 km, men då var det bara konstant, och ganska brant, uppför hela tiden. Det sög hårt i benen!

Däremot så när jag kom i mål så sa min lilla hejarklack som jag hade med mig att jag såg tio gånger fräschare än vad jag gjorde förra året vid halvmaran, och även om det var väldigt stela ben när jag kom i mål, så kunde jag faktiskt känna hur jag var mycket piggare i år.

Det var en ren fröjd att springa i Sälen, årets absolut roligaste och skönaste lopp! Kan rekommendera det starkt!

Riktigt trevlig utsikt efter 35 km

Riktigt trevlig utsikt efter 35 km

Årets näst sista tävling kom i slutet av september, Lidingöloppet. 50 års jubileum och allt. Och deltagarrekord dessutom. Vilket märktes. Det var alldeles för mycket folk, det var svårt att komma fram och jag sick-sackade och det blev nästan som intervall-körning i två mil. Tror det var det som gjorde att jag blev så himla trött på slutet.

Jag hade ett mål med årets Lidingö; spöa brorsans tid! Hans rekord var en sekund bättre än min rekordtid…. Han hade sprungit på 2:53:22, och jag lyckades ta honom denna gången! Gick i mål på 2:51:15, och trenden har hållit i sig, jag har satt nytt personligt rekord varje gång jag ställt upp i Lidingöloppet.

Glad på Lidingö!

Glad på Lidingö!

Sista tävlingens upplägg började som årets första, med en skaplig förkylning! Det var dags för Stockholm Tunnel Run, ett lopp som visade sig bli Europas största millopp med 42513 anmälda (undrar hur många som kom till start?). Det blev ett väldigt roligt lopp, väldigt annorlunda att springa i en tunnel.

Innan loppet sas det att man var tvungen att klä på sig ganska duktigt eftersom det skulle vara samma temperatur i tunneln som ute plus att det var lite stökigt med klädinlämning. Det pratades om att ha en gammal jacka som man sedan skulle kunna skänka till Stadsmissionen.

Jag hade nog väldigt mycket kläder på mig och det blev fantastiskt varmt! 🙂 Det kändes också att jag varit förkyld väldigt nyligen och på slutet var det faktiskt inte mycket krut kvar i benen.

Det var en dock en ganska rolig bana, mycket tuffare än man är van vid när det handlar om millopp i stadsmiljö. Väldigt mycket upp och ner, långa svepande lutningar. Och eftersom det var ett once-in-a-lifetime-lopp så var det roligt att få springa loppet.

2:a startgrupp gör sig redo!

2:a startgrupp gör sig redo!

Summa sumarum: Det blev ganska många tävlingar i år, och jag har uppnått många av mina målsättningar. Maror och personligt på mil och Lidingö. Dessutom har jag också lärt mig lite. Jag har lärt mig att jag (för tillfället i alla fall) är trött på att jaga tider. Dels har jag haft en säsong där jag lyckats med alla mina mål som jag satte upp för 7-8 år sedan, och har kanske lite svårt att motivera mig att ta nya pers. Dels berodde det på känslan jag hade efter Lidingö, trött på att stångas med folk som inte håller höger bara för att kunna slå en tid och dessutom, trött på att trängas.

Framför allt har jag lärt mig att tunnel-loppet var det sista loppet jag sprang med en förkylning. Jävlars va risig jag har varit i veckan! :-/

Nästa år blir det naturligtvis också tävlingar, men där kommer jag främst att jaga upplevelser! Har anmält mig till ett lopp hittills – AXA fjällmaraton och det kommer bli en utmaning! Sen får vi se vad som händer. En jobbarkompis råkade snubbla över ett lopp på Bornholm – Fyr till fyr. Det vore något tycker jag, och på köpet skulle jag få se Bornholm också vilket jag velat göra länge. Vi får se vad som händer.

Tjaa, det var mitt tävlingsår. Får se om jag lyckas summera resten av året också. Nu ska jag bege mig på ett 5-års kalas!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s