Snipp snapp snut, så var den säsongen slut!

Det blir inte alltid som man tänkt sig tydligen. Min plan var att göra december till den mest intensiva av årets träningsmånader, och då kanske sniffa på den magiska 200 kilometers gränsen. Att springa 200 km på en månad. Men det bidde visst 0 km.

Varför blir det så då? Jo, jag var ute och gick med hunden i måndags, och hur det nu var så lyckades vi trassla in oss i kopplet. När jag trasslat ut oss hyfsat så såg jag inte att jag stod på kopplet, samtidigt som en rackarns hare dök upp fem meter i från oss. Frasse älskar harar! Så han kastade sig i väg mot haren, kopplet for upp, och jag slängdes handlöst bakåt och landade med bakhuvud och axel i backen.

Det gjorde vansinnigt ont när jag landade. Fick ta mig till en parkbänk och sätta mig i tio minuter innan känslan av att svimma tog slut, så jag kunde ta mig hemåt. Väl hemma tvingade sambon mig att ta mig till akuten (vilket egentligen är en helt egen berättelse, med skottlossning och allt!).

Sagt och gjort, och efter sammanlagt 13,5 timmar på akuten fick jag svaret att jag har brutit höger nyckelben. Inte undra på att det gjorde ont! Så nu måste jag, i bästa fall, gå med mitella i tre veckor. Axeln får inte röras, utan ska hållas still. I sämsta fall blir det två operationer… Just nu var det ungefär fifty-fifty enligt läkaren.

Det stökar ju också till det med, inte bara, nästa års planering, utan även alla mil jag hade tänkt köra längdskidor i Sälen vid jul. Men men, det är väl bara att bita i det sura äpplet och ta en viloperiod! Starta om på en ny kula nästa år.

Hoppas alla andra får en fin träningsmånad!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s