Race-report från Råa-loppet

Första gången jag hörde talas om Råa-loppet var i vintras när jag satt och skummade igenom forumet på jogg.se, och jag hittade en tråd om dyra anmälningsavgifter. I denna tråd fanns det ett inlägg om Råa-loppet, som var så befriande. Helt enkelt gick det ut på att, anmäl dig via mail, och kommer du till starten så betalar du 100 kr via Swish, och då ingår det 4 vätskekontroller.

Jag blev ju tvungen att kolla upp detta lopp, och beskrivningen av loppet, och vad ordet Råa kommer ifrån… (läs på hemsidan!) Om man som jag älskar att vara ute i naturen och springa i trollska marker, ja då älskar man Råa-loppet!

Innan jag fortsätter att beskriva loppet så måste jag säga detta: det är ett litet lopp, men med många hängivna människor som fixar och donar för att man ska få en sån trevlig upplevelese som möjligt. De skjutsar en fram och tillbaka och det bjuds på pastasallad efteråt, och alla är så genuint genomtrevliga! Dessutom, de flesta som springer och som anordrnar pratar värmländska!! 😀 Bara det gör det värt att komma dit!

Så, till själva loppet… 🙂

Starten är klockan 10. Så alla löpare samlas ca 10 minuter innan. Det är en riktigt fin förmiddag, ca 17 grader i solen, och solen skiner! Däremot är det riktigt mycket knott!! I dag, 2 dagar efteråt så lyser betten från knotten ilsket rött på mina armar…

Vi startar, i en liten slänt, och efter den slänten så är vi alla blöta om fötterna! Och jag tänker att det är bra! Nu har vi passerat det här stadiet då vi alla trippar runt alla små vattenpölar för att inte bli blöta om fötterna… 🙂 Om jag bara vetat hur det skulle se ut senare…

Det visar sig att banan som går genom skog och mark har väldigt få stigar som liknar de vi har på Sörmlandsleden! Det som ser ut som en stig är oftast en väg genom ganska blöta myrar där, om man om inte ser upp, så helt plötsligt har man kört ner foten ända ner till knäväcket i blöt sörja!

Jag springer i vad jag tror är ett lugnt tempo, men efter 8 km är jag rejält trött!! Det finns absolut ingen vila under dessa åtta km, eller resten av loppet för övrigt, så det blir ingen lättnad! Alls! Det känns som att vi kör uppför på smala och snåriga stigar i nästa 7 km.

Vid 15 kilometer kommer det en vätskekontroll och efter det får vi äntligen nästan 500 meter med lätt löpning utför på grusväg. Men sen svänger vi in på leden igen, och kör ganska kraftigt uppför i nästan 1,5 km genom ett gammalt kalhygge. Solen gassar hårt just nu!

Jag släpar mig och trycker mig upp, fortfarande via blöt jävla mark som gör allt för dra ner mina skor i slummen! Får lov att stanna och rätta till sulor och snören som gett upp! Fortsätter. Men så närmar jag mig 18 km, närmar mig äntligen toppen på det här skithålet, och det börjar äntligen gå utför!

500 m utför där man faktiskt kan löpa på! Även om det är stelt och jävligt, så det funkar bra, känner mig som en gasell, så som jag brukar kunna springa nedför, och jag springer om ett par löpare, känner ett flow, mår bra… och snubblar ju naturligtvis på en jävla rot eller om det var en jävla sten….

Märkligt hur mycket man kan hinna tänka när man är i luften på väg mot en hård landning! 😀 Men det gick ganska bra ändå. Lätt blodvite på knät, men jag kunde fortsätta. Fortsätta till nästa sjuka stigning! Och fy fan va brannt det var!

Men å tredje pilsnern, jag var faktiskt framme vid näst sista kontrollen där, och där det bjöds på chips, smoothie, kaffe, cola, sportdryck och ännu mer! Mackor med choklad, ost och grejer! Ett riktigt smörgåsbord! Så jäkla fint ordnat!

Tyvärr, eftersom jag var så trött här så kunde jag inte få i mig så mycket av alla godsaker som bjöds. Jag tog en kopp kaffe, en halv smoothie och sen fortsatte jag stappla. Uppåt! Fan, hela sträckan kändes som uppåt! Och aldrig sprang jag genom sträckor där man var torrskodd! Men det det var bara att fortsätta, måsta fortsätat mot målet!  Ska fram!

Fortsatte uppot i kanske 25 minuter till. På toppen kunde jag faktiskt se MÅLET!! Det var ju bara 7 km kvar…. på andra sidan vägen, på andra sidan älven. På nästa berg….

Efter en knapp kilometer till, då började det äntligen gå nedför. Problemet är att det är 400 negativa höjdmeter på 2 km… DET VAR JÄVLIGT BRANT utför! Som jag sa, jag är bra på att springa utför, men här hade jag inga krafter kvar att så emot trycket så jag fick köra riktigt försiktigt!

När vi väl kom ner så kändes låren och knäna helt bortdomnade. Och jag vill inte vara den som är negativ, men halvvägs nedför denna helvetes löpning så öppnade sig himlens alla portar!! Oj oj vad det regnade!! Till en början var det skönt då jag var lite överhettad, men efter 5 minuter var det inte så roligt längre.. Oj vad det skulle fortsätta….

Till slut, nere på botten, låren darrar och jag vet att vi har bara fyra kilometer kvar, varav en km på asfalt. Det var bland de längsta asfaltsmetrar jag varit med om! Vi sprang (hamnade i en klunga på fem), och vi sprang, och jävlar vad regnet tog vid! Har nog aldrig varit så blöt!

Vi följde skyltarna, tog av från asfalten och in i spenaten igen, och sen följde HELVETET!! Nu startade en klättring på nästan 550 höjdmeter under 2 kilometer! Det var så jävla brant att gps-klockan inte fattade att jag rörde mig framåt! Och detta efter 28,5 kilometers löpning som gjorde mig tröttare än när jag sprang 48 km förra året! Nu ska vi skulle upp till toppen på Branäsberget!

Vet inte hur många gånger under sista klättringen som jag bara ville kräkas, skita i allt och bara gå ner och supa mig full!! Jag var så sjukt trött! Mitt enda mantra var,JAG HAR ALDRIG BRUTIT ETT LOPP OCH JAG SKA INTE GÖRA DET IDAG HELLER!!

Och känslan när jag började komma upp mot toppen, och blåsten satte in, och jag var helt förstörd av trötthet och regn och blöt överallt, och det var 9 grader varmt på toppen och jag frös som jag inte gjort på flera år… Och så CARINA stod där och skrek och hejade på mig är helt jävla obeskrivlig!! Jag var helt tårögd och jag blir helt tårögd när jag skriver det här… Det var en enorm känsla!! Jag mådde så illa och jag var mådde så jävla bra och var och är så stolt över att jag tog mig i mål!

Snart framme!

Så här efteråt har jag en väldigt ambivalent känsla över loppet. Jag är förvånad att jag var så trött så tidigt i loppet. Jag menar, jag sprang flera maraton och ett ultra förra året, men jag har varit skadad och inte kunnat träna som jag velat. Och jag vet inte… Skit samma!

Det jag kan konstatera är att jag blev skittrött efter 8 km, och det var ett jävligt tufft lopp. Men jag tog mig i mål och jag älskade loppet och arragemanget! Om det passar in i nästa års plannering så ska jag springa igen! Naturen, tystnaden, gemenskapen… ja ni vet!

Samtidigt, jag är så jävla nöjd över loppet och insatsen! Jag hade ingen bra dag, jag var trött och hade negativa känslor hela loppet, men jag tog mig i mål, och JAG ÄR SÅ JÄVLA NÖJD!

Jag rekomenderar alla som gillar stig och bergslöpning att springa Råa-loppet, sitter här med ett leende på läpparna trots allt! 😀

p.s Skulle haft fler bilder, men sen kom regnet och då funkade inte touch-skärmen längre… 😀

Iced Earth får symbolisera:

Annonser

6 comments

  1. Jocke

    Hej,

    Kul att träffa dig! (du åkte med mig till starten)
    Bra skrivet! Och riktigt bra jobbat!

    • Peps

      Hej Jocke!

      Detsamma! Kändes nästan lite overkligt att man skulle stöta på någon som var så nära hemifrån! 🙂 Och tack!

  2. Pontus Vallström

    Tack för en underbar och ärlig racereport. Riktigt bra jobbat, det är som sagt inte bara 30k skogslöpning, utan det bjuds på utmaning för de flesta. Hoppas vi får se dig på start nästa år, varmt välkommen tillbaka!

    Mvh//Pontus Vallström

    • Peps

      Hej Pontus,

      Nu med några dagars perspektiv på det hela så är jag helt klart sugen på att återkomma och göra mig själv bättre rättvisa! 🙂 Om det bara passar in i tiden nästa år så lär du se mig på startlinjen igen!

  3. Anki

    Vilken härlig läsning. Vi sitter här och är med dig under hela din beskrivning och skrattar så tårarna rinner 😂😂😂

    • Peps

      Hahahaha! Va roligt! 😀 Det är väldigt uppskattat! Det sjuka är att jag kommer ju förmodligen springa nästa år igen, bara det funkar tidsmässigt! 😀 Tack Anki!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s