Category: Lidingö Ultra 50k

2016 blir ett fantastiskt löpar-år!

Ett riktigt uselt träningsår börjar ta slut, tack och lov! Det har varit alldeles för många avbrott i träningen i år. Två frakturer, trasslig ljumske och trassliga knän har förstört mycket.

Ändå finns det ljuspunkter, där AXA Fjällmaraton är en sådan. Det blev personligt längdrekord och personligt rekord i antalet utövningsminuter. Efter den uppladdningen jag haft trodde jag faktiskt att AXA skulle bli det första loppet jag var tvungen att bryta. Jag hade endast lyckades springa ett fåtal långpass under året, varav det sista blev det längsta på ca 30 km, och det kom veckan innan AXA. Kände mig nöjd med att ha klarat 30 km, men AXA är ju ändå 14 km till och det skiljer ungefär 2000 höjdmeter!

Sex timmar 31 minuter tog det, men det var det värt! Det är min absolut största prestation som löpare, och det är jag jävligt stolt över!

Sen gick det drygt en vecka på hemmaplan, och sen bröt jag tån. Det har tagit sin tid att läka, men jag börjar känna att jag är på gång igen, och för att inte tappa farten och börja tycka att det är skönare att tillbringa en kall och ruggig höstkväll framför TV:n med en pilsner i näven, så tänkte jag att det är bäst att börja planera för nästa år!

KullamannenTvå tävlingar har jag anmält mig till. Den första jag anmälde mig till var Sälens fjällmaraton. Tycker det är ett roligt och bra arrangerat lopp, om än långt ifrån samma utmaning som t.ex. AXA. Men det blir mera löpning än gå där, så det ser jag fram emot. Däremot tyckte jag att jag behövde ett lite större mål att fokusera på, en riktig utmaning! Så därför anmälde jag mig idag till Kullamannen Ultra! +60km och +3000 höjdmeter som det står! Det ska bli riktigt intressant!

Det som jag kan sakna är ett lopp att se fram emot i vår. Så lite längre fram här, efter nästa lön typ (det är inte billigt att ställa upp i lopp nu för tiden…), så tänkte jag testa Lidingö Ultra. Ett fem-milslopp borde kunna rivstarta träningen lite! 🙂

Så önska mig lycka till! Det blir ett intressant år 2016!

NYTT DISTANSREKORD!!!!!!!!!! Och efter det kommer det nya utmaningar!!

I och med min lilla återhämtningsrunda igår på 3,3 km så har jag slagit ett all-time-record!

Sedan jag tog upp löpningen igen 2007 och då samtidigt började föra dagbok över hur jag tränar (på jogg.se), så har det gått upp och ner… I början var det väldigt lite löpning när jag tittar, men å andra sidan så började jag föra dagboken i september, samma månad jag sprang mitt första Lidingölopp…

2011 var tydligen ett rätt dåligt år…

Anywho… I och med min runda igår så har jag i år, redan i juni, satt ett kanonrekord! Nu i år har jag sprungit 714 kilometer! Förra året var det år som jag sprungit längst, och då hann jag med 709 kilometer!

Jävlar va det går!

Jävlar va det går!

Känns som att jag är på väg någonstans nytt här i livet…. Var kommer det att sluta??

Känns som att jag börjar hitta rätt nu. Har fått en extra boost via klubben, och dessutom har jag lyckats fixat ett av mina allra största mål (hittils), Stockholm Marathon. Nu börjar jag hitta rätt läge tycker jag.

Resten av året är lite småtävlingar, som avslutas med Sälens fjällmaraton och ett 50-års jubilerande Lidingölopp, där jag håller utmaningen i Sälen som det stora.

Så… vad ska jag göra nästa år? Jag har en plan! Tänkte börja med att försöka springa Lidingö-ultra som ligger på 50 km. Sen är det dags……….

….dags att göra slag i saken och ge bloggen skäl för sitt namn! Hoppas jag… det är mycket som ska falla på plats, men om allt går som jag vill (inte planerat ännu!), så kommer jag göra ett försök på Stockholm – Göteborg nästa år! Det känns som att jag kan tro tillräckligt på mig själv nu att göra en sådan utmaning.

Önska mig lycka till, och kika gärna in för att kolla hur det går! 🙂

Nu ska jag ta en bärs!!

Tar en bärs och ser fram emot nya utmaningar!

Tar en bärs och ser fram emot nya utmaningar!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Inte långt kvar nu!

Ett av mina första och största mål med löpningen är nära nu! Drygt 2½ vecka kvar till mitt första maraton… Det känns stort! 🙂 Känns inte nervöst ännu, tvärtom så känns det bra. Dessutom finns det inte så mycket att göra nu har jag en känsla av, det är som det är och träningen är avklarad. Bara ett träningsläger med ETK i helgen, då blir det att mata lite kilometrar!

Känner att det kan finnas en risk för en känsla av tomhet efter maran, ett stort mål som uppnås liksom. Det är en av anledningarna till att jag börjar sätta upp nya mål. Visserligen har jag kvar Sälens fjällamara att springa i augusti, som kommer innebära en helt annan typ av utmaning än Stockholm men ändå.

Eftersom jag känner att första gången jag springer 42 km så ska det vara på ett riktigt maratonlopp, och lite för att eftersom farsan håller Stockholm som det främsta loppet i Sverige, så har jag inte velat springa så långt på träning ännu. Det har väl i och för sig varit klokt och bra, då har jag inte försökt för mycket, utan kunnat hålla mig på en lagom nivå, utan att gå sönder. Men efter den 31:a maj är jag kvitt den känslan/behovet! 🙂

Av lite olika anledningar, jag går inte in på alla, så känner jag sedan en tid tillbaka att jag vill testa mina gränser lite mera, och faktiskt försöka komma nära den utmaning som hela bloggen står för – springa mellan Stockholm och Göteborg under en till två veckor. Det är tankar jag haft ett tag nu. Det har tillkommit några under senaste veckorna, men det tar vi en annan gång. I alla fall, jag halkade in på det här klippet härom dagen vilket var väldigt inspirerande:

Ett par dagar senare när jag läste Niklas förträffliga berättelse om sitt löparäventyr i England, fick jag reda på att det här loppet (The Dragon’s back race) fanns! Och det känns ju som det ultimata loppet just nu! 😀 . Först när jag läste om det så stod det att nästa gång loppet genomförs är 2015, och jag min bakåtsträvande rackare tänkte att ”jaja, det är om två år…” Men sen när jag fick tillfälle att tänka till så fattade jag rätt till slut. Det är ju nästa år… och det är lite för nära inpå för att jag ska ha möjlighet att träna tillräckligt och ha råd att köpa prylar som behövs. Så jag antar att det får vänta ett tag och jag hoppas på att det dyker upp igen.

För att göra en lång historia kortare, så ville jag bara tala om att efter Stockholm marathon nu i maj så kommer jag att börja träna för mitt nästa mål, ultramaror! Tror inte att det blir något i år (men man ska aldrig säga aldrig i och för sig), och i så fall känns det som att Lidingö ultramarathon känns som ett bra lopp att börja med!

Mer om framtida planer kommer…. tjaa inom en snar framtid! 🙂 Nu längtar jag efter träningsläger i Kolmården!

p.s Men visst verkar det häftigt! 🙂

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Sträcka på benen lite kanske då?

Riktigt längtar tills jag kommer hem från jobbet idag! Tänkte ta samma runda på 11,5 km som jag gjorde i onsdags. Efter två stycken ganska så mycket kortare pass så längtar jag riktigt efter att få sträcka ut benen!

Undrar förresten om tävlingsledningen på Runner’s World kommit till något beslut om coachen ännu? Det skulle ju kunna bli en riktigt rolig födelsedagspresent om jag vann! (Ja, jag fyller år den här veckan…) Men det är ju inget jag räknar med, snarare tvärtom. Får ta träningen i min egen takt istället.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Mission Impossible?

By the way, Runner’s world hade en tävling där man kan vinna en personlig coach som ska hjälpa till och lotsa en person till att klara av att springa Lidingö Ultra i april. Det är alltså 50 km, ingen litet fånigt 3-mils lopp eller mara… 😉

Jag har ju i ett par år försökt få till så pass mycket träning att jag skulle kunna gå över på ultra, dels verkar det kul och dels så är det ju ett måste om jag ska kunna fullfölja min plan till Götet! Så naturligtvis har jag ju anmält mig till tävlingen (att få en coach alltså, inte själva loppet!)! Det är ju ett smärre ”Mission impossible” naturligtvis. Jag är ju inte i närheten att klara av det loppet! Framför allt inte utan hjälp. I dagens läge fixar jag nog drygt 10 km….

En bit kvar kan man ju säga! Men va fasen, hoppet är ju det sista som överger en människa!

Vad tros? Finns det en chans att jag skulle kunna klara det? Och finns det ens en chans att vinna tävlingen på Runner’s World? Hoppas, det är ju alltid kul att vinna! 😀

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ny utmaning

Fortfarande har jag kvar mitt mål att springa tre mil lagom till nyår i år. Det tror jag är en förutsättning om jag ska fixa nästa mål…

Jag har ju sagt att jag inte ska hålla på och anmäla mig till en massa lopp som ändå inte kommer att kunna genomföras pga av skador och stressen för att komma i form i tid till sagda lopp. Det gäller fortfarande, det här är/blir annorlunda! Främst för att det inte är ett sådant där stort lopp som man måste anmäla sig till ett halvår innan. Det var typ under 300 pers som anmälde sig i herrklassen förra året.

image

Där har ni målet! Då kanske det kan bli ett Lidingölopp nästa år i alla fall… 50 km på Lidingö, det blir något att bita i!

Tävlingsdeltagande

Årets första tävling kommer som sagt att bli Två sjöar runt i Sundbyberg den 21:a mars. Tävling och tävling. Jo det är ju en tävling, men det är ju inte så att jag “tävlar”. Annat än mot mig själv då. Men det är bra att ha som mål att sikta på, för att bibehålla träningskoncentrationen typ.

I och med att brorsan och jag ursprungligen planerade vår “resa” mot Göteborg den här sommaren, så hade jag faktiskt planerat att springa Lidingö-ultra i vår. Men tittar man nu på planerade tävlingar på min sida på Jogg.se så ser man att det är två tävlingar inlagda på samma dag. Lidingö Ultra och Spring Cross.

springCross Anledningen är ju förstås att eftersom det inte blir något försök att ta sig till Göteborg i år, så har jag ju tänkt mig att springa Stockholm Marathon. Den går av stapeln en månad efter Lidingö-ultra. Och jag är faktiskt inte helt säker på att jag kommer hinna återhämta mig tillräckligt för att klara maran OM jag springer ute på Lidingö. I och med att det blir mitt tredje (!) försök att komma till starten i maran (två knä-operationer har satt stopp tidigare) så vill jag inte riskera något i onödan. Så det känns lite som att dra en Spring Cross ute på Djurgården i början av maj är en lite smartare idé.

Dessutom, vill jag kuta ute på Lidingö, ja då finns ju alltid chansen i september.

Har jag rätt?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,