Category: Träning

Härligt i Sälen

Glad midsommar på er! 🙂

Nu är vi i Sälen sedan i söndags och hittills har det blivit lite vandring på Sälfjället till Stensjön, stugsittning och lite löpning. Löpningen har varit fantastisk, och ingen känning i knät heller!

Första rundan blev ca en mil. Började lite lugnt med att springa 2 km med Frasse så han fick göra nummer 2… 🙂 Sedan fortsatte färden mot Gustavstorget och startsträckningen av Sälens Fjällmaraton, dvs upp för Gustavsbacken. Hade glömt hur tufft det är att ta sig upp för en slalombacke! Väl på toppen så tog jag vägen förbi Sälfjällstangen och körde i stort sett nedför hela vägen tillbaka till stugan.

I går blev Östfjällets tur att bli besegrad. Vet inte hur jag tänkte där, jag hade tänkt att jag skulle springa ca 12 km, men det slutade på 18 km…! 😀 Så det blev ett långpass i stället, men det gjorde inget. Startade som vanligt vid Sälfjällstorget och knappt 2 km med Frasse. Sedan bar det iväg uppför. Fördelen med att springa upp på Östfjället är ju att det blir nästan en 7 km lång uppförslöpa. Inte så brant utan man kan springa hela tiden, och såna backar hittar jag inte hemma i Torshälla! Nackdelen är att det är ganska mycket asfalt.

Väl uppe på toppen så glömmer man snart bort den tunga resan  uppåt. Vyerna som slår emot en är helt fantastiska, och jag blev än en gång påmind om varför fjällen är min favoritplats att springa på. Jag älskar att springa i fjällen verkligen. Vidderna, vyerna, tystnaden. Det är stilla och oftast är jag helt för mig själv!

På söndag åker vi hem igen, och jag tycker redan att det tråkigt. Men jag ska försöka få till ett pass på lördag. Jag har ju inte hunnit ta mig till Storfjällsgraven och Hemfjället ännu! 🙂

Annonser

Det tog sig, och sen inte!

Det började så bra, och jag var på väg upp mot de antal kilometrar jag ville ligga på inför äventyret i Idre. Sen, ute på en liten runda på ca 10 km, i början av maj. Det gick förträffligt bra, men när 2,5 km återstod började en skum känsla i vänstra knät att infinna sig.

Menisken!

Där sprack maj! I början hade jag hyfsat ont även när jag gick, men det har undan för undan börjat avta, och nu har jag faktiskt kört två rundor. En på sex kilometer, och en på nio. I morgon blir det nio till. Har även fått sjukgymnastik, så den försöker jag också köra. Vem vet, det kanske håller?

Sen är det ju tyvärr så att jag har fortfarande inte fått träffa någon specialistläkare ännu, och om han börjar yra om operation, ja då är ju läget lite tuffare. Som det känns nu så kan det med lite jävlar anamma och en hel del tur fortfarande gå att köra Idre. Det kanske får bli så att jag inte springer hela, utan byter ner mig till en kortare sträcka. Ska i alla fall försöka!

Det börjar ta sig

Inte riktigt där än, inte riktigt 50 km per vecka. Det var ju den andra april jag slog fast att jag behöver lyfta mig till 200 km per månad och sen kanske öka. Första veckan drog jag ihop 52 km så det var ju en bra start. Sen sket det sig så klart veckan därpå, då blev det 11(!) km.

Men det är ju så det är, ibland kommer livet emellan, och jag behöver prioritera annorlunda. Fast den här veckan har det gått hyfsat måste jag säga. 3 mil hittills uppdelat på tre pass. Ett distanspass, ett återhämtnings/rasta hunden pass och hårt jävla intervallpass igår. Kvar är rasta hunden på fredag och ett långpass på lördag eller söndag. Då siktar jag på 25 – 30 km, så jag borde landa på dryga 60 km denna vecka.

Intervallpasset igår är jag väldigt nöjd med. Skulle ha sprungit med Eskilstuna Trailklubb, men jag blev ensam. Av en slump blev jag upplockad av två andra löpare varav den ena var Bjarne Thysell, en gång 18:e man på EM i maraton med 2:14 som personligt på maran och svensk mästare på 10000 m terräng (bl a)! Snacka om kvalitetspass!

Det märks dock att jag inte är 20 längre. Det känns direkt i ben och kropp när jag ökar på träningen. Det är hyfsat trötta ben just nu! 🙂 Vila idag, lugnt pass på fredag. Förmodligen ett lugnt långpass på söndag. Det är en bra plan!

Hur mycket är 20 mil?

Jag lyssnade häromdagen på vår allas löpar-guru Rune Larsson, och han beskrev hur han tränade 20 mil i veckan. Det är ju typ 3 mil VARJE dag!

Då kände jag, kunde han springa så mycket på en vecka, då är det fan inte omöjligt för mig att springa 20 mil på en månad! Jag tror dessutom att det är ett minimum för att vara förberedd för höstens härliga äventyr – 45 kilometer i Idre!

Det är ett stort steg då jag ligger på ca 10 mil per månad just nu… det finns förklaringar till det, men det är ointressant i sammanhanget. Nu behöver jag få till en mera regelbunden träning med längre pass, och jag började lite igår med en runda på 13 kilometer. Första gången på alldeles för länge sedan jag sprang mer än 10 km, men det kändes helt OK, även om jag hade lite problem med andningen. Lätt astma-tryck i luftrören, så jag fick dra ner lite på farten.

Men nu är jag på gång!

Nytt år, samma start

Sveriges sämst uppdaterade löparblogg! 🙂

Det är nytt år, men det börjar på samma sätt som de brukar göra de senaste åren – med att jag är tillbaka från skador. Eller skador och skador. I år är jag på gång igen efter förkylningar, trötthet i kroppen och allmän icke – inspiration. En annan sak som är lika är att jag har börjat komma igång men sen blir det bakslag.

Jag lyckades springa Sälens fjällmara i augusti förra året, men det var knappt. Alldeles för lite tränad, och ingen ork i kroppen. Så här i efterhand så tror jag att det faktiskt var sviter efter ett svin-tungt och förmodligen dumt 2016. Då sprang jag under fem veckor i juli och augusti följande lopp:

AXA Fjällmaraton
Midnattsloppet
Sälens fjällmaraton
Bergslagsleden Ultra (48 km).

Dessutom tränade jag för att klara av Kullamannen Ultra (66km). Jag höll på att säga, tack och lov, men den träningen sprack då jag fick problem med ryggen. Så jag blev liksom tvungen att vila.

Nu sitter jag och skriver under ytterligare ett uppehåll. Vet inte riktigt vad det var, men enligt min läkare (Google) så kan det nog varit början på ett hopparknä. Det blev riktigt illa efter ett långpass för snart 2 veckor sedan. Det gjorde ont under tiden, och framför allt så hade jag jävligt ont när jag bara gick. Men nu har smärtan gått över, och det går bra att cykla, så ikväll ska jag testa en liten försiktig runda.

Så, hur ser tävlingsplanerna ut för 2018? Från början hade jag tänkt mig att jag i maj kanske skulle försöka springa Soteleden terrängmaraton, i juli funderade jag på Råa-loppet igen. Sedan i augusti – Idre Fjällmaraton för att sedan runda av med dubbeldöden på Kullamannen.

Men detta var ju innan det började skita sig med knät, så nu fokuserar jag bara Idre. Den enda tävlingen jag faktiskt har anmält mig till. Det tror jag blir bra.

Annars tänkte jag faktiskt börja uppdatera bloggen igen! 🙂

2016 blir ett fantastiskt löpar-år!

Ett riktigt uselt träningsår börjar ta slut, tack och lov! Det har varit alldeles för många avbrott i träningen i år. Två frakturer, trasslig ljumske och trassliga knän har förstört mycket.

Ändå finns det ljuspunkter, där AXA Fjällmaraton är en sådan. Det blev personligt längdrekord och personligt rekord i antalet utövningsminuter. Efter den uppladdningen jag haft trodde jag faktiskt att AXA skulle bli det första loppet jag var tvungen att bryta. Jag hade endast lyckades springa ett fåtal långpass under året, varav det sista blev det längsta på ca 30 km, och det kom veckan innan AXA. Kände mig nöjd med att ha klarat 30 km, men AXA är ju ändå 14 km till och det skiljer ungefär 2000 höjdmeter!

Sex timmar 31 minuter tog det, men det var det värt! Det är min absolut största prestation som löpare, och det är jag jävligt stolt över!

Sen gick det drygt en vecka på hemmaplan, och sen bröt jag tån. Det har tagit sin tid att läka, men jag börjar känna att jag är på gång igen, och för att inte tappa farten och börja tycka att det är skönare att tillbringa en kall och ruggig höstkväll framför TV:n med en pilsner i näven, så tänkte jag att det är bäst att börja planera för nästa år!

KullamannenTvå tävlingar har jag anmält mig till. Den första jag anmälde mig till var Sälens fjällmaraton. Tycker det är ett roligt och bra arrangerat lopp, om än långt ifrån samma utmaning som t.ex. AXA. Men det blir mera löpning än gå där, så det ser jag fram emot. Däremot tyckte jag att jag behövde ett lite större mål att fokusera på, en riktig utmaning! Så därför anmälde jag mig idag till Kullamannen Ultra! +60km och +3000 höjdmeter som det står! Det ska bli riktigt intressant!

Det som jag kan sakna är ett lopp att se fram emot i vår. Så lite längre fram här, efter nästa lön typ (det är inte billigt att ställa upp i lopp nu för tiden…), så tänkte jag testa Lidingö Ultra. Ett fem-milslopp borde kunna rivstarta träningen lite! 🙂

Så önska mig lycka till! Det blir ett intressant år 2016!

Dag 4, börjar bli lite segare nu

Det var med ett visst motstånd jag satte iväg mot jobbet i morse. Fjärde löprundan på lika många dagar, och det är något som jag inte är så van vid. Första kilometern gick… tja, vi kan väl säga att det inte var min snabbaste kilometer i karriären direkt! Landade runt sju (!) minuter. Just då kände jag mig lite osugen på att fortsätta faktiskt.

Fast jag märkte ju att det gick lite lättare på kilometer nummer två, och vid trean började det släppa, i alla fall på flacken, fortfarande lite motstånd i de få uppförsluten som finns på sträckan. 7,4 km gnetade jag ihop i alla fall, och nu blir det vila fram till i morgon eftermiddag. Det tycker jag att jag är värd!

Hörs imorgon fredag!

Tidigare poster i samma ämne:

  1. Tänkte prova en grej
  2. Dag 2
  3. Dag 3
  4. Dag 3? Igen?