Category: Uncategorized

Det kan vara så att detta är min sista uppdatering på mycket länge

Förra året avslutades verkligen inte som jag ville. Jag bröt nyckelbenet den 1:a december och sen var det året rökt. Det tog en stund in i januari också innan jag kunde börja testa att springa igen.

Februari i år gick också åt skogen. Maginfluensa i knappt en vecka, pigg och alert en vecka, och sedan årets influensa i två veckor.

Mars…. Första passet, snubblade och drog i axeln på ungefär samma ställe som jag bröt den, vilket gjorde ont! Dessutom, när jag kom hem kunde jag knappt gå, för tydligen drog jag sönder höftböjaren också. Så just nu är det vila och stretch som gäller.

Och eftersom det här året kommer mest att gå åt för att dels rehabba och försöka komma i form så har det väldigt lite med Götet att göra. Det kommer vara ett struligt och tungt år och jag kommer inte orka eller ha lust att uppdatera om små framsteg. Behöver en nytändning innan jag tycker det är värt att skriva om.

Så bloggen kommer nog att ligga i glömska närmaste året. Kanske återupptar jag den senare, vem vet?

Hata cancer!

Idag nåddes jag av beskedet att Bruce Dickinson, sångare i Iron Maiden drabbats av cancer. Prognosen är god, men å andra sidan har de satt in ganska starka åtgärder och dessutom gått ut med ett pressmeddelande, så jag antar att det inte var av den godartade varianten.

Det gör mig ont. Iron Maiden har betytt så mycket för mig under hela min uppväxt, och är mitt absoluta största någonsin i musikväg. De har varit med och format mig till den jag är idag. Jag blir t.o.m. förbannad om någon pratar illa om bandet…

Allt för många har dukat under för cancer. Ronnie James Dio är en person som försvann för tidigt t.ex. Jag har själv varit på begravning av vänner som dött i cancer, och jag har en vän som har drabbats av riktigt elakartad cancer men klarat sig hittills.

Jag hatar verkligen sjukdomen och jag hoppas av hela mitt hjärta att alla som drabbas kommer att klara sig!

Jag önskar att alla som känner att de har möjlighet att skänka en krona till cancerforskningen gör så. Jag gör det. Och dessutom, för att göra en lång historia kort, jag kommer satsa för att nästa år springa för cancerforskningen. Ni kan följa utvecklingen här, på ”Bakom Götet”.

Utrota cancer nu! #fuckcancer!

Dag 5 i efterskott – sista dagen!

Smet lite tidigt från jobbet i fredags. Var ju tvungen att utnyttja ett helt fantastiskt väder! Strålande sol, vindstilla och 40 cm snö…. Så himla magiskt att jag nästan blev tårögd.

Stapplade iväg i skuggan till att börja med, men ju efter en kilometer så var all stelhelt och tvekan som bortblåst! Det gick oförskämt lätt tyckte jag. Solen värmde och jag njöt!

Döm om min förvåning när jag efter kanske fyra kilometer kände att allt jag ätit under dagen hade förbränts! Jag blev jättehungrig! Vet inte om det berodde på att jag startat kroppen på nåt förbränningsläge genom att springa flera dagar på raken eller om det var något annat? Det var en liten downer, men samtidigt så gick det så lätt att springa att jag kunde nästan förtränga hungern.

Det slutade med att jag sprang drygt 11 km och det måste jag vara nöjd med. Sista halvan så började jag känna av ljumske och ett knä, och ska jag vara helt ärlig så var låren ganska trötta de där sista tre kilometerna.

Så jag beslöt att jag kommer inte springa hela veckan! Bättre att ta det säkra före det osäkra och vila i tid och inte dra på mig onödiga skador. Den här veckan är ju ändå inte så långt ifrån min ofrivilliga löpvila på en månad. Istället startade jag lördagen med att vakna klockan 8, gå ner i källaren och körde mina sjukgymnastik-övningar och fortsatte med lite plankan, armhävningar, sit-ups och hanteln. Så på sätt har jag ju fortsatt träna även dag sex….

Det var ett spännande experiment som gick över förväntan, och jag funderar på att göra något liknande i slutet av mars/början av april. Känns som ett bra sätt att utsätta kroppen för lagom plåga innan det är dags för fjällmara….

Så här såg det ut i fredags…

 

Tänkte prova en grej…

Så har jag gått och fyllt år också! 44 bast! Man är ingen ungdom längre tydligen, även om jag kanske inte själv fattat det. Nåja, det är bara att köra på som vanligt.

Hittills har jag inte riktigt kommit i fas med träningen även om det blev drygt 90 km under januari. Så jag tänkte att jag skulle testa något nytt. Kick-starta mig liksom. Så därför ska jag försöka springa en gång per dag under denna vecka!

Startade idag (måndag) med lätt jogg från jobbet till Djurgården. Väl där körde jag fem rundor uppför berget där. Inte så jättehögt och jättebrant, men ändå ett par långa släpande backar som borde sätta lite spår i låret tycker jag. Framför allt efter mitt ofrivilliga månadsuppehåll i december, där försvann mycket av back-kapaciteten.

Sedan lite lätt jogg tillbaka till jobbet, och sammanlagt 8,5 km. Trevlig liten lunchrunda.

Snöigt och blåsigt idag!

Snöigt och blåsigt idag!

Nu får jag börja fundera på vad jag ska springa imorgon! :)

#1milvartredjetimme

Idag testar jag något nytt. Ultra-intervaller! Precis som rubriken säger, man springer en mil var tredje timme under ett dygn, med start kl 00:00. Låter lite sinnessjukt, jag vet! När jag dessutom lyckades somna strax efter kl 22 och vaknade upp 1½ timme senare, då började jag fundera lite på vad tusan jag sysslar med…

Har vacklat i två veckor nu. Tänkte att jag har nog tagit mig vatten över huvudet, det här är en för stor grej för mig. Men sen har jag babblat om det på jobbet så mycket att jag nu är tvungen! :)

Sagt och gjort! Vid midnatt stod jag iväg. Dum som jag var så tog jag mig ned till Torsharg och sprang 5-km spåret där, och den pannlampan jag har är alldeles för svag för att springa i skogen när det inte är becksvart ute och gärna lite snö på marken som hjälper till att reflektera ljuset. Det gick väldigt långsamt på stigarna! Trasslade mig runt på något sätt i alla fall, och fortsatte runt Torshälla ån, sprang förbi en snubbe (kanske i min ålder, kanske lite äldre) som hade parkerat ändalykten rakt ned på backen! Såg inte helt nykter ut, och Hamnkrogen låg ju bara 50 meter därifrån…

IMG_1715

Hemma igen käkade jag en banan och lite nötcreme och la mig och knoppa en timme tills alarmet ljöd igen. På’t igen med andra ord! Bytte bort mina Salomon skor till mera asfaltsnära Asics, och gav mig iväg på andra milen för dygnet. Denna gång i lätt sommarregn, helt vindstilla och en hel del syre i luften. Underbart!

Döm om min förvåning när snubben fortfarande satt kvar på samma plats! :) Suttit där i ett par timmar minst! Sprang ut till Mälarbaden och tillbaka. Passade på att fota när jag var längst nere vid hamnen, bara jag och måsarna. På vägen tillbaka hittade jag både rådjur och räv! Stor yvig svans hade den också. :) Man får vara med om mycket när inga andra är ute och rör på sig. Lite yoghurt och sedan i säng för 40 minuters sömn!

IMG_4499

Intervall nummer 3. Oj oj vad det var svårt att gå upp ur sängen! Bristen på sömn börjar bli påtaglig nu. Lyckas ta mig iväg ändå, tio minuter sen, men det får gå. Fruktansvärt stel i benen nu, funderar på hur sjutton jag ska kunna ta mig runt nästa rutt. Dock hinner jag inte så långt i mina funderingar. På Östra Torget hittar jag full-gubben igen! Nu har han somnat i buss-kuren. Tur han sov, hade sett mig igen hade han nog börjat tro att han har delirium! :-D

Fortsätter pinna på och kommer fram till OK Tors klubbstuga, tänkte ta mig an 5:an där. Gradvis under de två kilometerna dit, märker jag hur benen börjar svara mer och mer, och tempot ökar från 6:40 (!) per km till 6:09. Nu börjar jag tro att jag kan komma i land från den här rundan också.

Tyvärr börjar mitt högra knä (det som började krånga på träningslägret i Kolmården för en dryg månad sedan) spöka igen. Först tänkte jag inte så mycket på det, men det kommer mer och mer. Därför tar jag beslutet att det blir bara tre intervaller den här gången. Vilket är jättetråkigt, jag tycker det var ett himla roligt koncept. Om Pace on earth drar igång flera ultra-intervaller så kommer jag definitivt försöka haka på igen. Tror också att jag ska försöka anamma denna typ av träning och försöka slänga in någon variant i min egna träning fram över. Kanske som det blev idag, någonstans mellan 3 och 5 intervaller under en dag?

Nu ska jag gå och käka en redig frukost, för det kurrar i magen nu!  Och jag är trots allt ganska nöjd! :-)

Nytt distansrekord!

Lämnade hemmet strax innan klockan åtta i morse på ett långpass. Strålande sol, tre grader varmt och vindstilla! Perfekt! :) Hade valt en ganska tråkig sträcka, Torshälla till Vilsta. Men den är lätträknad (en mil ganska exakt hemifrån) och dessutom behöver jag slita lite asfalt inför maran. Milspåret i Vilsta däremot är ju riktigt trevlig.

Vägen dit, och milen gick bra. Men när jag började närma mig 17 km så började jag känna att jag var rätt sliten. För att inte tala om sista milen hem, bara på asfalt… hade så jävla ont, rent ut sagt, i benen! Och fötterna! Har köpt för små skor tror jag, men det är en helt annan historia…

Sista milen var en plåga! Dels var det mycket asfalt idag, men jag tror att den stora anledningen var att jag sprang 14 km på Ok Tor igår…. Sammanlagt på två dagar blev det 44 km… En dryg mara typ!

Men det jag skulle komma till var ju det… Jag var så himla nöjd efter januari, då sprang jag 116 km, vilket var det näst längsta jag sprungit under en månad, men den gången var det bara träning, till skillnad från september förra året, då jag sprang 117. Men då räknade jag in ett tävlingslopp på tre mil (Lidingö).

Men det rekordet rök SÅ JÄVLA IN I HELVETE idag! Jag tror det blir idag, känner att jag måste så över måndagens träning vilket är sista dagen i mars… Men OAVSETT, till dags dato har jag sprungit 175 km! Känns så jävla bra!

Det går bra nu!

Det går bra nu!

Nu börjar jag känna att jag verkligen är på rätt väg!