Intervju med en löpare – Peter

Intervju med en löpare (2010-06-16)

Vem: Peter Anderberg
Ålder: 39
Vad: Löpare

När började du springa?
Jag började egentligen springa när min morfar släpade iväg mig på orienteringsskola med OK Tor i Torshälla. Då var jag kanske tio år, så 1981 var startskottet!

Varför började du springa?
Det var ju främst orienteringen (och senare skidåkning) som gjorde att jag sprang. Det höll jag på med tills jag var runt 17 eller 18 år. Sedan blev annat som lockade… plus att jag var slö! Därför blev det ett uppehåll, mer eller mindre i alla fall, fram till jag blev 36. Då, som förut fick jag ett ryck och tänkte att ”Nu jäklar ska jag igång!”, och på den vägen är det. Det var väl mest för mitt välbefinnande plus en begynnande kalaskula som gjorde det.

Har du samma mål med löpningen idag?
På sätt och vis är har jag ju samma mål idag. Må bra, och det finns en kula kvar att besegra. Men löpningen har kommit att betyda en större del av mitt liv än jag från början trodde. Nu är det ett måste att komma ut och springa. Ju mer jag springer, desto mer vill jag kunna springa riktigt långt! Så nu är ju mitt fokus det här med att springa mellan Stockholm och Göteborg. Knäppt, jag vet!

Ett stort mål som du satte förra året var ju att springa Stockholm Marathon i år. Hur gick det med det målet?
Stockholm Marathon var ju ett av årets stora mål för min del. Då får man ju verkligen lägga fokus på att springa långt när man är ute och tränar. Nu gick ju det inte så himla bra. Jag gick in i någon form av mental överträning tror jag och drog på mig inte mindre än tre förkylningar mellan januari och maj. Då satte Carina ner foten och sa att jag fick lov att lugna ner mig lite… vilket gjorde att träningen fick stryka på foten.

Vad är nästa större mål?
Nu satsar jag på Lidingöloppet i stället. Det är ett kul lopp och faktiskt inte så lite jobbigt att genomföra. Jag har ju sprungit det två gånger tidigare, men med alldeles för lite träning i kroppen. Så nu hoppas jag att det ska bli ändring på det och att jag kommer stå på startlinjen och veta att idag jävlar blir det ett personligt rekord! Vilket i och för sig inte är så svårt eftersom jag inte sprungit under 3:40. Men i år vill jag gärna hamna runt tre timmar.

Hur ser den perfekta löprundan ut för dig?
En perfekt löprunda är ett nog ett pass på ca 20 km i perfekt väder, kanske en sommarkväll, då allt flyter! Det känns inte tungt att springa, tvärtom! Och man njuter och känner att livet leker. Har jag lite tur drabbas jag även av s.k. runners high!

Hur har det gått med rehabiliteringen? Börjar bli dags att riktigt komma igång snart?
Det har ju varit ett ganska tungt år träningsmässigt. Har inte alls kunnat springa som jag velat. Jag pajade ju menisken i mitt högra knä i januari 2009, och det har varit en jobbig rehabilitering. Väldigt länge så svullnade hela baksidan av knät upp så fort jag försökte springa eller t.om. gå lite längre sträckor. Faktiskt så är det fortfarande så att det händer, och då har det snart gått ett och ett halvt år sedan skadan. Men jag har märkt en stor skillnad i att jag har börjat stretcha mera och kanske framför allt sedan jag har börjat cykla mellan hemmet och Centralen i Eskilstuna varje vardag. Det blir ca 1,5 mil varje dag. Att jag har börjat med aikido har nog också hjälp mig. Får ju träna kroppen på ett annat sätt då, och ett bra sätt att bli lite mindre stel i kroppen.

Hur kom det sig att du tyckte att det var en smart idé att kuta till Göteborg?
Ibland får man ju lite infall, och ett av dessa kom när jag satt lite smålurig hemma och var lite ledsen över att inte kunna springa som jag ville. Då råkade zappa in på TV4 Fakta där de visade dokumentären ”Running the Sahara” tror jag den hette. Jag skulle ju egentligen gå och lägga mig för natten, men jag kunde inte slita mig! Det var så häftigt, och jag kände att något sådant vill jag också göra! Inom rimliga gränser naturligtvis. Och ett bra mål för att inte tappa hoppet om löpningen. En av de bästa saker jag gjort var att börja springa igen!

Till sist, vad är den bästa musiken i lurarna när du springer långt?
Iron Maiden – The Loneliness of the Long Distance Runner… SÅ KLART!😉

RunningPeps

4 comments

  1. Anders Togerö

    Hehe, första två milen tog mig ganska exakt två timmar igår, så tre timmar låter ganska rimligt om jag tränar lite till i sommar.
    Kan ju tillägga att det INTE kändes som att det skulle bli lätt att springa en mil till igår.

    • Peter

      Visst är det en stor skillnad mellan två och tre mil! Märkte jag på förra årets Lidingö… Ha inte för bråttom bara utan öka lite försiktigt med någon km per vecka så är du snart där!🙂 En timme per mil är ju en ganska bra fart att hålla.

  2. Anders Togerö

    Hoppade ju rätt friskt upp i belastning: Från 14 km platt till 20 km terräng. Lite mör på insidan av knäna, annars inga symptom. Förmodligen sartorius som fått sig en omgång och det beror i sin tur på för klena gluteus medius.
    Nu ska jag slappa tre veckor i Spanien med start i morgon men någon morgonrepa blir det kanske, sedan bor vi ju granne med ett gym så lite funktionell träning blir det nog (ingen AC på gymmet men fin får lida pin)

  3. Peter

    Vill också åka till Spanien…😉 Låter som ett utmärkt tillfälle att vila lite knän. Och att det inte finns AC, det gör ju inget, borde bli lite som att du tränar och deffar samtidigt…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s