Dag 5 i efterskott – sista dagen!

Smet lite tidigt från jobbet i fredags. Var ju tvungen att utnyttja ett helt fantastiskt väder! Strålande sol, vindstilla och 40 cm snö…. Så himla magiskt att jag nästan blev tårögd.

Stapplade iväg i skuggan till att börja med, men ju efter en kilometer så var all stelhelt och tvekan som bortblåst! Det gick oförskämt lätt tyckte jag. Solen värmde och jag njöt!

Döm om min förvåning när jag efter kanske fyra kilometer kände att allt jag ätit under dagen hade förbränts! Jag blev jättehungrig! Vet inte om det berodde på att jag startat kroppen på nåt förbränningsläge genom att springa flera dagar på raken eller om det var något annat? Det var en liten downer, men samtidigt så gick det så lätt att springa att jag kunde nästan förtränga hungern.

Det slutade med att jag sprang drygt 11 km och det måste jag vara nöjd med. Sista halvan så började jag känna av ljumske och ett knä, och ska jag vara helt ärlig så var låren ganska trötta de där sista tre kilometerna.

Så jag beslöt att jag kommer inte springa hela veckan! Bättre att ta det säkra före det osäkra och vila i tid och inte dra på mig onödiga skador. Den här veckan är ju ändå inte så långt ifrån min ofrivilliga löpvila på en månad. Istället startade jag lördagen med att vakna klockan 8, gå ner i källaren och körde mina sjukgymnastik-övningar och fortsatte med lite plankan, armhävningar, sit-ups och hanteln. Så på sätt har jag ju fortsatt träna även dag sex….

Det var ett spännande experiment som gick över förväntan, och jag funderar på att göra något liknande i slutet av mars/början av april. Känns som ett bra sätt att utsätta kroppen för lagom plåga innan det är dags för fjällmara….

Så här såg det ut i fredags…

 

Dag 4, börjar bli lite segare nu

Det var med ett visst motstånd jag satte iväg mot jobbet i morse. Fjärde löprundan på lika många dagar, och det är något som jag inte är så van vid. Första kilometern gick… tja, vi kan väl säga att det inte var min snabbaste kilometer i karriären direkt! Landade runt sju (!) minuter. Just då kände jag mig lite osugen på att fortsätta faktiskt.

Fast jag märkte ju att det gick lite lättare på kilometer nummer två, och vid trean började det släppa, i alla fall på flacken, fortfarande lite motstånd i de få uppförsluten som finns på sträckan. 7,4 km gnetade jag ihop i alla fall, och nu blir det vila fram till i morgon eftermiddag. Det tycker jag att jag är värd!

Hörs imorgon fredag!

Tidigare poster i samma ämne:

  1. Tänkte prova en grej
  2. Dag 2
  3. Dag 3
  4. Dag 3? Igen?

 

Dag 3? Igen…?

Nu börjar det nästa bli snurrigt här…. hålla reda på dagar hit och dit när hela livet bara flyter ihop till en massa… Fast när jag tänker efter, det är onsdag idag, vilket borde betyda att det fortfarande är dag tre eftersom det fortfarande är onsdag!

Anywho, så tog jag på mig dressen vid 16-snåret idag och körde en transport-löpning hem. Valde att springa genom stan och vidare ut till Årby-stugan. Där drog jag vidare på Gyllenhielmska leden mot Torshälla. När jag började knata mig mot Årby så kände jag att det var tredje dagen på raken som jag var ute och luftade mig. Benen svarade inte riktigt som vanligt. Men det var ju inget mot när jag ”blåste” förbi Årbystugan….

Blåste är väl att ta i…. Backen upp mot stugan var bara motbjudande! 🙂 När jag sen kom ut på motionsspåret och började halka runt i snömodd eller ibland olika trampad snö, så blev det lite bökigt och lite jobbigare att springa. Men det var ju inget mot när jag lämnade motionsspåret och gav mig ut på vandringsleden! Där var det egentligen bara snö! På en stor del av sträckan var det avtryck av kanske fyra par fötter, vissa partier hade helt blåst igen, och snön räckte mig upp över knäna!

Det var en ganska intressant resa, att ”springa” (snarare pölsa!) genom mycket snö, ibland upptrampad och i skymning. Kände flera gånger att jag var på väg att bli snöblind, ibland var det helt omöjligt att se vart stigen var… Eller stigen, det var mest fotspår efter en person!

När mörkret började falla blev det lite lättare. Drog igång pannlampan och allting blev mycket lättare att se. Och vilket landskap jag beskådade! Även om nästa steg innebar att jag for ner en halvmeter så kunde jag inte sluta le! Det var så himla vackert! Granar som böjde sig för tyngden, utan att ge vika. Magiskt!

På slutet var det väldigt upptrampat, vilket jag var väldigt glad över! Benen var mer än nöjda över mängden jag tidigarelagt så här långt. Och när jag närmade mig Torshälla och cykelbanor, ja då kändes det ganska skönt faktiskt! Jag var så pass nöjd att jag smet in på bolaget och köpte en vinare som jag tyckte skulle passa bra till kvällens pizza! 😀 Risken är ju att jag får sota för det i morgon bitti då jag måste springa till jobbet (vilket blir dag 4!). Lämnade ju alla min kläder på jobbet, så vad göra?

Blir en intressant vecka det här…! 🙂 

Transport i mörkret

Transport i mörkret

Dag 3

Fast jag måste ju börja med att avsluta dag 2… Klockan hann bli 21, men sen kopplade jag Frasse och vi gav oss av. Sprang ned till Torsharg och siktade på reflexbanan. Kallt och blåsigt var det, och när vi svängde in på Torsharg började pulsandet genom snön!

Det är väldigt väldigt mycket snö på sina ställen därute i skogarna. Samtidigt som det på vissa platser, i samma skog, bara var någon centimeter. Märkligt. Frasse drog in i skogen med en väldig fart. Dels är det ju himla roligt att vara ute och springa med husse, och dels tror jag han fick upp spåret efter ett rådjur. Det var ett hiskeligt tempo i början, framför allt med tanke på att det var väldigt mycket höga knälyft!

Ju längre vi kom, desto mer mattades tempot, tack och lov! 🙂 Var ju i och för sig ganska omöjligt att springa snabbt i 50 cm snö… Det är också en utmaning när banan börjar gå utanför stigarna. Frasse ser ju inte reflexerna (eller vet i alla fall inte att han ska springa efter de markeringarna…), så det ställer lite krav på hund och husse för att navigera rätt. Dessutom, ibland kastar han sig ned rakt i snön och börjar försöka tugga bort snö som blivit nästan som is under trampdynorna. Det gör ont! Eller när det visar sig att vi korsar ett djurspår av något slag, och han kan försöka dra iväg med en 90-graders sväng! 😀

Efter sammanlagt fem km kom mördarbacken! Tror jag sprang i hela tio meter innan det var dags och ge upp och börja gå. Det pallade inte mina ben just då, och det kändes hela vägen upp till toppen! Efter den så är det egentligen bara långsamt utför och sedan transporten hem, och då gick det lättare. Fast Frasses tempo hade bedarrat ganska duktigt så sista kilometern låg han snett bakom mig hela tiden. Gissa om han (och jag!) var nöjd när han kom hem… 🙂 Vi lyckades skrapa ihop 7,4 km – nära nytt distansrekord för Frasse, så han borde vara trött. Själv hade jag måndagens pass, med lite backe, i benen så jag var också nöjd med att vara hemma.

Nöjda efter ett snöpuls-pass

Nöjda efter ett snöpuls-pass

Idag tog jag med mig ett nytt set med kläder och tänkte att jag springer hem från jobbet. Blir att ta mig till Årby-stugan och sedan tänder jag pannlampan och kör Gyllenhielmska leden hem. Kommer inte ihåg hur långt det är på leden fram till Torshälla, men jag hoppas på att jag landar på ca milen.

Det rapporterar jag om i morgon!

Här finns det mera att läsa om vad jag pysslar med denna vecka:

Tänkte prova en grej (dag 1)
Dag 2

p.s Sov inte alls som en stock i natt… Frasse var helt utslagen i sängen och jag låg som en fällkniv… 😀

Dag 2

Från början hade jag tänkt mig ett inlägg om dagen som skulle beskriva hur det känns i kropp och ben nu när jag ska köra 1 löp-pass per dag i en vecka (läs mera här!) . Och det kan fortfarande bli ett inlägg om dagen, men just dagens inlägg kommer inte handla om dagens löpning. Den har nämligen inte skett ännu och det kommer dröja fram till sent i kväll innan jag kommer ut.

Det där med att det blir sent i kväll är ju något som gör dagens satsning lite skakig… Hur kommer det stå till med motivationen runt klockan 21 ikväll? Snö, blåst, minusgrader och kolsvart!

Det ska nog gå bra, även om det är lite ruggigt i början. Kommer nog sova gott efter det! 🙂

Ni får önska mig lycka till och ge mig en spark i rövva så jag kommer iväg! 😀

Tänkte prova en grej…

Så har jag gått och fyllt år också! 44 bast! Man är ingen ungdom längre tydligen, även om jag kanske inte själv fattat det. Nåja, det är bara att köra på som vanligt.

Hittills har jag inte riktigt kommit i fas med träningen även om det blev drygt 90 km under januari. Så jag tänkte att jag skulle testa något nytt. Kick-starta mig liksom. Så därför ska jag försöka springa en gång per dag under denna vecka!

Startade idag (måndag) med lätt jogg från jobbet till Djurgården. Väl där körde jag fem rundor uppför berget där. Inte så jättehögt och jättebrant, men ändå ett par långa släpande backar som borde sätta lite spår i låret tycker jag. Framför allt efter mitt ofrivilliga månadsuppehåll i december, där försvann mycket av back-kapaciteten.

Sedan lite lätt jogg tillbaka till jobbet, och sammanlagt 8,5 km. Trevlig liten lunchrunda.

Snöigt och blåsigt idag!

Snöigt och blåsigt idag!

Nu får jag börja fundera på vad jag ska springa imorgon! 🙂

Nytt år börjar så sakteliga ta fart…

Det har varit en långsam start på nya året, men det löparmässigt så har det ju i alla fall startat! Jag har kunnat kommit ut på sju stycke pass på sammanlagt 57 km hittills, varav ett på 15 km.

En (ofrivillig) löparvila på drygt en månad, ja det känns! Så nu irrar jag runt efter två saker…. Det första är flåset! Det är borta, men det känns som att jag börjar hitta det igen. Sen letar jag också efter möjligheten att komma tillbaka till att få in träningen på samma naturliga sätt som jag hade tidigare. Går snabbt att komma ur gängorna…

I alla fall så har läkarna sagt att nyckelbenet har läkt ihop och att det fortfarande gör ont, ja det är för att axeln inte har fått röra på sig under flera veckor. Så det blir fortsatt sjukgymnastik i form av rörlighetsövningar och gummiband för att få till någon form av styrketräning.

Framtiden ser ljus ut! 🙂